Ja, i kampen om timmar och minuter med handkontroll eller mus har nationens unga fått ett nytt vapen. Det kan de tacka Pia Sundqvist och Peter Wikström, docent respektive doktorand i engelska på Karlstads universitet, för.
Pia Sundqvist skrapade på ytan i ämnet redan i samband med sin avhandling för ett antal år sedan. Hon berättar:
– Det slog mig redan när jag jobbade som engelskalärare att vissa elever kunde ord och begrepp som de inte lärt sig av mig. När jag frågade blev svaret – ”jag spelar tevespel”. I avhandlingen som var lite mer brett inriktad tog jag därför med frågor om hur mycket de spelar per vecka.
Totalt är det 77 niondeklassares uppsatser i engelska som granskats, och de har delats in i tre grupper: ickespelare, måttliga spelare (upp till fem timmar i veckan) och frekventa spelare (över fem timmar per vecka).
Resultaten blev tydliga.
– De som spelade mest använde också klart flest svåra ord, det vill säga ord med tre eller fler stavelser. Och inte bara typiska ”tevespelsord”. Dessutom avspeglade det sig i betygen.
Peter Wikström, som själv var en flitig spelare i unga år, kände igen sig:
– Jag hade själv väldigt mycket nytta av de spel jag spelade när jag gick i låg- och mellanstadiet, det var texttunga rollspel och man var helt enkelt tvungen att lära sig engelska för att förstå spelet. Just den motivationen är viktig.
• Vad blir budskapet till lärare och föräldrar?
– Att man inte ska vara rädd för tevespel, och inte betrakta det som bortslösad tid att barnen spelar. De lär sig saker.
• Ska det rentav upp på schemat?
– Nej, det tror jag blir konstlat. Det måste nog bygga på genuint eget intresse, menar Pia Sundqvist.
LÄS OCKSÅ: "Jag har till och med lärt mig ryska"
