– Vi fryser, det är väldigt kallt, men vi har inget val. Jag har två barn och ett tredje på väg, säger Roxana Margarit.
Utomhus visar termometern på minus femton grader. Mellan husvagnarna på Karlstad kommuns camping för EU-migranter skyndar de boende mellan sina egna vagnar och barackerna med toaletter och duschar i.
Det är morgon och de har ännu inte lämnat campingen för att bege sig till sina platser runt om i Karlstad där de brukar sitta och tigga. Kylan är inget som hindrar dem.
– Vi sitter ute i alla väder, det spelar ingen roll att det är kallt, säger Roxanas man Feraro Costel.
– Skulle vi stanna hemma slösar vi mer på värmeljusen som håller oss varma, så vi måste gå härifrån, fortsätter han.
I husvagnen där de bor luktar det starkt av inpyrd rök. På golvet, som är fyllt av brännmärken, står ett stort antal värmeljus som är deras enda värmekälla. Ingen av husvagnarna på campingen har någon elektricitet.
– På natten är det väldigt kallt. Vi sover dåligt några timmar och omkring klockan tre vaknar vi och måste tända värmeljus igen, säger Feraro Costel.
Han och hans fru Roxana har varit i Sverige till och från under två års tid, den här gången har de varit här i två månader.
– Folk här i Sverige säger till oss att vi ska åka hem, men jag har ingenting att åka hem till. Jag har ingenting i Rumäninen, säger Roxana Margarit.
I husvagnen sitter också Viorica och Constantin Dragomir. De pratar ingen engelska men Feraro berättar att Viorica har svårt med röklukten inne i husvagnen.
– Hon är sjuk, har astma och lider väldigt mycket av lukten av alla värmeljus och av röken här inne, säger han.
I flera av husvagnarna på migrantcampingen eldar de boende med öppna lågor inomhus i små kärl för att bättre kunna hålla värmen. Röken stiger ut ur taken på vagnarna.
Viorica Dragomir visar upp sin morgonrock som har flera stora brännhål i sig.
– Det är farligt, väldigt farligt, säger hon.
Gravida Roxana som ska föda sitt tredje barn i april säger att hon är i Sverige just på grund av sina barn.
– Alla vi som är här har barn som vi vill ta hand om. Jag skulle jättegärna ha ett jobb att gå till, men jag har inte det, säger hon.
Hennes man Feraro Costel fyller i och menar att de är beroende av pengarna de får från andra människor.
– Vi tigger här för att kunna försörja barnen. Resten av pengarna använder vi för att köpa mat och värmeljus, säger han.
Roxana Margarit förklarar också att trots att förhållandena är tuffa för dem här i Karlstad, så är det ändå bättre än livet i Rumänien.
– Hade det varit bra i Rumänien hade vi aldrig behövt komma hit. Vi vill göra något av våra liv precis som alla andra, säger hon.
Läs även: Det finns el framdraget men den får de inte använda