I dag, den 9 januari, har det gått exakt ett år sedan attacken på tidsskriften Charlie Hebdos redaktion i Paris. Tolv medarbetare sköts till döds av tungt beväpnade muslimska fundamentalister. Nyheten spreds som en löpeld och satte skräck i omvärlden.

Johannes Klenell som det senaste årtiondet jobbat som redaktör för Galago insåg snart att han måste ta ett besvärligt beslut.

• Gå på den hämndhungriga magkänslan och publicera de teckningar som gjorde att Charlie Hebdo valdes ut av terroristerna.

• Eller ha is i magen och vidhålla den publicistiska bedömning som gällt för Galago innan attacken: att religionskritisk satir inte är relevant i en svensk kontext.

– Jag fick första förfrågan om en intervju 40 minuter efter attacken, och jag inser förstås varför. Galago är den närmaste svenska motsvarigheten till Charlie Hebdo. Ändå är vi helt väsensskilda. Sverige är mycket mer sekulärt än Frankrike. Att skämta om påven eller ens Svenska kyrkan är inte särskilt kontroversiellt här.

– Alltså, förstå mig rätt – jag var ju förbannad själv, tolv kollegor låg brutalt nedmejade i Paris. Min första tanke var ”publicera”. Men det är sällan en bra idé att utgå från ryggmärgen eller magen när man tar beslut.

Redan till den första intervjun valde därför Johannes Klenell en linje. Han konstaterade att ”ja, det är fruktansvärt vad som hänt” men ”nej, varken jag eller våra andra medarbetare känner oss hotade av muslimska fundamentalister”.

Och, framför allt: ”nej, vi kommer inte att publicera några Muhammed-teckningar”.

– Det hot, om något, som vi märkt av kommer från annat håll: från högerextrema grupper som retat sig på vår linje om att främja mångfald och jämställdhet och slå ned på förtryck. Beslutet var egentligen inte så svårt att ta. Men det blev desto tuffare att försvara det.

Under bara de första två dygnen efter massmordet i Paris ställde Johannes upp på 32 intervjuer, bland annat i direktsändning i Aktuellt. Och reaktionerna lät inte vänta på sig.

Att SD, högerextrema nättroll och andra tokstollar gick bananas på twitter och andra sociala medier var i och för sig väntat, menar han.

Desto mer besviken var han på bristen på stöd från andra publicister:

– Jag kände mig väldigt ensam, helt klart. Men alternativet hade varit ännu värre. Om vi tagit in Charlie Hebdos material – några svenska islamkritiska serier har vi inte liggande – hade vi gått på tvärs mot vår egen medvetna filosofi.

– Vi hade slagit följe med högerextrema och antifeminister och stängt dörren för många tecknare som i så fall skulle tveka att ta sitt material till oss.

I dag, efter ytterligare en vidrig terrorattack i Paris och även det första väpnade attentatet mot en svensk skola, vidhåller Johannes Klenell sin ståndpunkt.

– 2015 var ett grundligt skitår, men jag tycker mig ändå se vissa positiva tecken. Vi har en debatt, och den är inte lika svart-vit och onyanserad som direkt efter Charlie Hebdo. För egen del? Tja, jag har lärt mig att det är jobbigt att hålla en god röst för demokrati och yttrandefrihet – men jag kommer inte sluta försöka.