233 år har de på nacken tillsammans, de både anrika fastigheterna vid Gruvlyckan och Hagaborg, och det har märkts på senare år. Flagnande och skitiga fasader, murknande fönster, allmänt nedgångna exteriörer.

Under den gångna sommaren och hösten har dock saker hänt. Med utgångspunkt från en grundlig inventering av Värmlands museums antikvarie Lena Thor har de båda (numera) fritidsgårdarna fått en finish som minner om fornstora dagar.

Prislappen: lite drygt tre miljoner kronor.

– Båda de här husen är rödlistade i kommunens kulturmiljöprogram, och då gäller det att vara extra varsam och noggrann med detaljer. Tanken var att så långt som möjligt återskapa deras ursprungliga utseende, förklarar Frida Wigenstam.

Lugnet, som byggdes 1875 som mangårdsbyggnad till gården med samma namn (tidigare Enebacken), visade sig bli den knepigaste nöten. Det stod nämligen snart klart att syllstockarna var svårt angripna av röta och måste bytas ut.

– Det gjorde att det hela drog ut på tiden under hösten. Personalen och ungdomarna på fritidsgården har fått stå ut med byggställningar under tiden, de har varit tålmodiga.

I slutändan är dock resultatet imponerande. Den klargula plastfärgen har skrapats bort och ersatts med en tidstypisk beigegul linoljefärg, lysarmaturerna har bytts och fönstren har renoverats och målats. Dessutom har specialsnickare tagit fram allt från hörnlister till finare trädetaljer.

Vad gäller Tolvmansgatan är förändringarna möjligen något mer subtila – men inte desto mindre omfattande. Byggnaden som från starten 1923 tjänade som charkuteri och butik åt Kooperativa föreningen behövde till exempel helt nya fönster. Totalt ett 30-tal.

– De som satt var gamla och rötskadade, men entreprenören lyckades hitta en firma som kunde återskapa fönstren perfekt. Det blev väldigt lyckat. I övrigt handlade det mest om att putsa fasad och måla om i nästan samma nyans som tidigare, säger Frida Wigenstam.

Hon fortsätter:

– Det har varit ett väldigt roligt och lärorikt projekt. Dels för att vi kunnat renovera och återskapa en del av Karlstads kulturarv. Men också för att fritidsgårdarna utgör en väldigt viktig verksamhet som Karlstadsborna och ungdomarna ska kunna känna sig stolta över. Det kan de verkligen nu!