Mats Jankells dokumentär heter ”Sven-Ingvars – så många mil, så många år” och en stor del av den spelades in under de fyra konserter som bandet gjorde på Sliperiet i Borgvik tidigare i år.
– Det blir ett tvärsnitt av vad vi har gjort under alla de här åren. Det har inte riktigt gjorts tidigare. Vi filmade bland annat i Segmon och på Strandvallen i Slottsbron där vi hade vår första konsert. Jag minns det, jag spelade bandy och de andra satt och väntade på mig i taxin. Både bandy och spelning var trevligt så taxikostnaden gick på mer än vad gaget täckte den kvällen, säger Sven-Erik Magnusson.
Han har gett Mats Jankell tips om gamla tv-klipp men konstaterar att mycket arkivmaterial har gått förlorat genom åren. Ändå blev det många timmar att klippa ner till programmet. Det intygar Mats Jankell.
– Det har varit en lång resa sedan vi träffade Sven-Erik och Oscar Magnusson på Sliperiet i våras. För mig, som spelade ”Säg inte nej” som sexåring på dagis med en egenhändigt byggd gitarr-atrapp, så var det ett skönt möte med en legend. Överlag har det varit spännande och vi har haft många funderingar över hur vi skulle bygga programmet. Det finns ju så enormt mycket från bandets olika epoker och mycket att ta hänsyn till i form av kronologi, medlemsbyten och musikval.
Redaktör är värmlänningen Anders Nilsson och Mats Jankell berättar att han har följt bandet under en stor del av deras karriär.
– Vi har tillsammans stött och blött hårt i urvalsprocessen och vi hoppas ju på sikt att vi kan hitta ett forum för att addera dokumentären med allt material som inte fick plats den här gången.
• Vad är det ni har velat fånga?
– Ett band som har levt sitt liv med musiken, som kämpat i upp- och nedgångar och som har varit en så stor del av den svenska populärkulturen. Och givetvis vänskapen mellan originalmedlemmarna Sven–Erik och Ingvar.
• Vad tror du att Sven-Ingvars står för för folk ute i landet? Vad har gjort dem så populära?
– De har alltid haft ett speciellt sound och Sven-Eriks unika röst är en institution som alla känner till. Men alla har sin bild av bandet och sina egna favoritlåtar. Den folkliga uppskattningen tror jag har befästs i och med att de aldrig har lagt ner utan kört på med olika stilar, aldrig gett upp. Den kollegiala populariteten tror jag beror på att de redan tidigt hittade ett snyggt sound och en kombination mellan Sven-Eriks röst och Ingvars gitarrspel som stack ut.
Sven-Erik Magnusson tycker att det känns extra roligt att dokumentären kommer inför nästa års turné där de gör konserter i Karlstad, Göteborg och Stockholm. Det är inte riktigt spikat men det kan tillkomma fler konserter. Men Sven-Erik är noga med att bandet inte ska spela mer än tre till fyra konserter per vecka.
– Med tanke på ålder och röst så räcker det.
• Du har ändå hyllats den senaste tiden, vissa tycker att du sjunger bättre än någonsin?
– Ja, jag känner själv att jag kan ta samma tonarter som i originalen och det är det inte alla i min ålder som kan. Jag har faktiskt lite större omfång nu i och med att jag kan gå lite djupare också med rösten. Men det är inte kul att bli sliten.
• Hur var det att göra de där konserterna på Sliperiet tidigare i år?
– Vilket mottagande vi fick, publiken var alldeles till sig. Särskilt när Ingvar kom upp drog igång ”Höstdrömmar” som vi inte har spelat på hundra år.
Sven-Erik berömmer sin son Oscar, som driver Sliperiet och är medlem i Sven-Ingvars sedan ett tiotal år tillbaka. Dokumentären hade aldrig blivit till utan honom.
– Oscar ska ha all heder som man kan få. Det är han som har legat i och kämpat och jobbat. Han har lagt ner sin själ i detta. Jag, gammelgubben, och Ingvar är mest med och kommenterar gamla klipp. Jag har bara sett en liten del av filmen själv, jag är inte den som tycker att det är så roligt att se sig själv på film.
I dag njuter Sven-Erik av livet. Ibland får han frågan om gruppen inte kan ”kliva in i skivstudion” igen.
– Men jag tycker att det är roligast att göra konserter.