Det var den 10 december i hemmamötet mot Djurgården som Magnus Nygren tvingades kliva av. Dagen efter lämnade han återbud till spel med Tre Kronor i Ryssland.

Men även nu när SHL åter­startat efter landslagsuppehållet så har Färjestad fått klara sig utan sin lagkapten och fixstjärna.

Fast den tiden verkar snart vara förbi.

– Jag tränar mer eller mindre allt utom att vara på is faktiskt. Men nu ska jag gå på is vilken dag som helst, säger Nygren som gjorde ett ispass den 25 december.

– Men då kände jag mig inte redo att spela. Så jag, Mattias Hell och Oscar Strandlund tog tillsammans beslutet att jag skulle ta ett steg tillbaka och börja om med rehaben. Jag känner mig absolut på rätt väg, men sen är det svårt att säga om jag kan spela redan på onsdag eller efter nyårsuppehållet.

Färjestad ställs hemma mot Skellefteå den 30 december innan en matchfri vecka väntar innan mötet med Karlskrona den 7 januari.

• Är skadan av det slag att du kan köra för fullt så snart allt känns okej?

– Ja, då allt är bra kan jag spela direkt. Då handlar det bara om att hitta tajming och så, säger Nygren som varit av is i tre veckor.

Färjestad har pratat om skadan som en belastningsskada på grund av hur hårt man – delvis på grund av backskador – valt att matcha lagkaptenen under hösten. Hans 23.50 i snitt per match är tredje mest i SHL.

• Hur slitig har hösten varit?

– Jag spelar gärna så mycket igen när jag kommer tillbaka. Men nu blev det väldigt olyckligt för jag låg febersjuk i fem dagar innan jag hade 30 minuters istid mot Malmö. Innan dess hade jag inte känt något av skadan, jag både vet och vill att jag klarar av att matchas hårt. Men nu var det bara väldigt dålig tajmning med sjukdomen som gjorde att allt blev väldigt mycket värre.

Efter att ha varit borta från hockeyn i åtta månader, på grund av den hjärnskakning han ådrog sig i AHL förra vintern, blev hösten tuff och intensiv för Nygren som när det blev SHL-uppehåll åkte iväg med landslaget.

• Hade du med facit i hand behövt vila där?

– Nej, det tror jag inte. Man får bara ett par dagar vila under uppehållen, sen kör man gristräning. Och det är klart den säkert varit nyttig, man mår alltid bra av att få träna tungt ibland. Men så länge jag är hel och fräsch kommer jag aldrig tacka nej till landslaget. Det är alltid en ren och skär stolthet att få vara med där.