Att vara patolog är lite som att vara en detektiv, dagarna går ut på att leta efter spår, men förstås helt olika slags spår. Vid patologavdelningens laboratorium vid CSK, letar man efter förändringar som talar för cancer eller dess förstadier i de cell- och vävnadsprover som de anställda analyserar efter konstens alla regler

– Många tror säkert att vi bara gör obduktioner men det är endast fem procent av vårt arbete. Då handlar det om äldre personer som dött av sjukdom. Men vi arbetar med levande människors delar i mikroskop och ställer en diagnos, diagnosen som ställs påverkar vilken behandling som patienten erbjuds. Många av våra fall handlar om att diagnostisera eller utesluta cancer men också andra kroniska sjukdomar, berättar Charlotta Gestblom, verksamhetschef vid patologen sedan 15 år.

Cancerdiagnoserna ökar i Sverige och när det blir svårare att få tag i patologer krävs det andra lösningar på problemet med personaltillsättningar.

– Vi har många duktiga läkare från andra länder som arbetar här, problemet är att det krävs stor kunskap i det svenska språket speciellt då skriftligt. Vi kräver C i svenska. Det är extremt viktigt att en diagnos beskrivs rätt, adjektiven är viktiga, säger Charlotta Gestblom.

Vid avdelningen på CSK har sex av de tio läkarna en utländsk bakgrund, de kommer från Grekland, Tyskland, Bulgarien och Rumänien.

Elitsa Petrova kommer från Bulgarien och har varit i Sverige i ett år. Hon hade gått två år på sin utbildning till patolog i Bulgarien innan hon kom till Sverige för att fortsätta sin ST-utbildning

– Jag tycker inte att det varit så svårt att lära mig det svenska språket. Kan man tyska så är det ännu lättare att lära sig det, säger Elitsa.

Vaios Sinatkas kommer från Grekland där han arbetat som patolog, nu arbetar han som specialistläkare i klinisk patologi och lär sig svenska en förmiddag i veckan.

– Det är sju månader sedan jag kom till Sverige och nu arbetar jag för fullt med att kunna prata och skriva svenska, säger Vaios, på nästan oklanderlig svenska.

Tillsammans med de andra i personalen, sammanlagt arbetar 35 personer på avdelningen, rådgör de med varandra, tittar på cellprover och ställer diagnoser. Det är 100 procentig säkerhet som gäller.

– Vi får inte göra fel. Vi undersöker drygt 20 000 vävnadsprover, som hudbitar, prostataprover, delar av bröst, galla och andra organ årligen. Utöver det undersöker vi på avdelningen 20 000 cellprover från kvinnor. På ett år blir det ungefär 120 000 objektglas som undersöks i mikroskop, säger Charlotta Gestblom.

Charlotta Gestblom menar att patologer ligger bra till lönemässigt trots den långa utbildningen. Efter den ”vanliga” läkarutbildningen på fem och ett halvt år och ett och ett halvt års AT-tjänst (allmäntjänstgöring), tar det ytterligare minst fem år att specialisera sig.

– Det tar minst fem år för alla specialistutbildningar. Att vara läkare är ett slitsamt yrke, framförallt när man är få. Men skulle jag råda någon, om de frågade om vilket yrke de skulle välja, så säger jag förstås läkare med special­inriktning på patologi. Du kan jobba över hela världen, säger Charlotta Gestblom.

Personalen försöker så fort som möjligt att analysera cellprover och vävnader så patienterna inte ska få vänta för länge på sina svar.

– Finns det en stark misstanke om cancer får dessa prover förtur. Sen kan vi även få göra analyser under tiden till exempel en bröst­operation pågår för att se om cancern spridit sig till lymfan, berättar Charlotta.

Charlotta önskar att hon skulle kunna anställa fler patologer för att minska på väntetiderna för att få ett besked om man har cancer heller inte.

– Det vore en dröm, men i dag finns det inte resurser i sjukvården. Men jag ser en ljusning, om två till tre år kan det bli bättre för cancerpatienterna när våra ST-läkare börjar bli färdiga, säger Charlotta Gestblom.