– Ska jag synas i tv vill jag hellre prata om snabblån eller barns skulder, förklarar Konsumentverkets generaldirektör, tillika konsument- ombudsmannen, Gunnar Larsson.

När Konsumentverket utlokaliserades från Stockholm till Karlstad för nio år sedan kraxade olycks- korparna. ”Det går inte att jobba från Karlstad, kompetensen kommer tappas och det blir svårt att rekrytera ny personal”.

– Så blev det inte alls. Tvärtom har vi haft lätt att rekrytera, och år efter år visar mätningarna att vi är en av de myndigheter som svenskarna har störst förtroende för, säger Gunnar Larsson.

Han tillträdde sina dubbla roller som generaldirektör och konsumentombudsman, KO, vid utlokaliseringen. Innan dess hade Gunnar pluggat juridik i Uppsala och sedan börjat en domarbana som pågick i 15–20 år, med start i Göta hovrätt.

– Jag har alltid haft ett stort intresse för samhällsfrågor, berättar han.

Större delen av tiden jobbade Gunnar som lagman och rådman i Kristinehamns och Örebros tingsrätter – hela tiden med just uppväxtorten Kristinehamn som bas. Han trivdes i domstol men kunde ändå inte undgå att 2006 lockas av en ovanlig platsannons i tidningen. Tidigare hade regeringen alltid tillsatt generaldirektörstjänster utan att annonsera ut dem. När det var dags för Konsumentverkets flytt till Karlstad skulle verksamheten i stort sett byggas upp på nytt och saker förändras.

– När jag såg annonsen kände jag mig utmanad att söka. Dels var det spännande att vara med och bygga upp något nytt, och dels är konsumentfrågor något som berör och intresserar alla. På Konsumentverket kan jag dessutom jobba förebyggande till skillnad mot i domstolen.

Visst var det några turbulenta år i början med bara runt hundra anställda – nästan halva styrkan mot i Stockholm – vilket Gunnar Larsson säger berodde på att kostnaden för utlokaliseringen inte var medräknad i budgeten.

Nu har de för länge sedan repat sig. Cirka 160 anställda rör sig i lokalerna på Karlstad CCC och tidigare i år hamnade Konsumentverket i topp fyra i tävlingen om Sveriges modernaste myndighet. Det tror generaldirektören delvis beror på att de gärna vill ligga i framkant vad gäller teknik och olika informationskanaler. Exempelvis nyanställdes 20 personer i våras, och fler är på gång, till nya upplysningstjänsten Hallå konsument. Det är ett samverkansprojekt med bland annat tolv andra myndigheter, och dit kan konsumenter vända sig med frågor om köp av varor och tjänster, avtal, reklamationer och hållbar konsumtion.

Det är stor skillnad på att vara konsument i dag jämfört med när Gunnar Larsson tillträdde sin tjänst. Nu är utbudet större och marknadsföringen mer aggressiv.

– Fördelen är att det finns fler produkter och tjänster att välja bland. Nackdelen är att det är svårt att välja. Konsumenterna måste vara mer aktiva och uppmärksamma. Till exempel köps var fjärde julklapp på nätet och då vet man ofta inte vem man handlar av och hur man ska göra om något går fel.

Ett av de allra största konsumentproblemen är emellertid – fortfarande, kan tilläggas – telefonförsäljningen. I många år har Gunnar Larsson jobbat för att det ska krävas skriftliga underskrifter för att ett avtal ska gälla. Frågan ligger just nu hos regeringskansliet. Dessutom vill generaldirektören att det ska krävas ett aktivt medgivande när det gäller vilka som får ringa upp varje konsument.

– Nix fungerar relativt dåligt och hela 96 procent uppger att de inte vill bli uppringda av försäljare alls, eftersom några få oseriösa aktörer orsakar stora problem. Vi driver just nu en process där en telefonförsäljare spelat in ett samtal och klippt in ”ja” på lämpliga ställen. Det är ett allvarligt brott. Själva huvudmålet är inte avgjort i Stockholms tingsrätt än. När det kom fram att näringsidkaren manipulerat bandinspelningar och åberopat dessa som bevisning hoppade deras advokat av.

Skuldsättning av barn och unga är en annan hjärtefråga. Gunnar nämner ett exempel där föräldrarna till en tioårig flicka inte betalat för barnets skolfoto. I många år jagades föräldrarna av inkassobolag och Kronofogden och så fort flickan fyllt 18 började de jaga henne istället. Då hade skulden stigit till 6 000 kronor. Konsumentverket hjälpte flickan och vann rättsprocessen.

– Efter att vi jobbat hårt med liknande frågor i många år, kan vi nu konstatera att nästan inga barn skuldsätts längre. Det är väldigt tillfredsställande. Att göra skillnad för dom därute, det är hela poängen.

På jobbet är det slips som gäller men hemma, på gården utanför Kristinehamn, trivs Gunnar Larsson bäst i betydligt mer avslappnad klädsel, helst med en motorsåg eller fyrhjuling inom räckhåll.

Jakt är ett annat intresse och det var när han var ute med jaktlaget för att jaga rådjur för fyra år sedan som han och kompisen Arvid Lundtoft fick se att en älgko gått igenom isen på Norsbäcken, norr om Kristinehamn. Med hjälp av en båt och ett rep lyckades de rädda livet på älgen. Bilderna som VF:s fotograf tog spreds i riksmedia och än är Gunnar förvånad över att ingen skämtade om det.

– Jag var helt säker på att någon skulle skriva ”KO räddade älgko”, skrattar han och tillägger att han på jobbet fick bannor av medarbetarna eftersom han på bilderna står upp i båten utan flytväst.

Avslutningsvis blickar Gunnar Larsson tillbaka till tiden som lagman i Kristinehamn. Då fanns det bland annat sjukhus, regemente, domstol, åklagarmyndighet och kronofogdemyndighet i stan.

– Staten är nästan sämre än näringslivet på att se till att arbetstillfällen behålls i medelstora städer och glesbygd. Det ger en skrämmande framtidsbild. Men det känns som civilminister Ardalan Shekarabi inser det, och Konsumentverket är ett lysande exempel på att det faktiskt går att utlokalisera myndigheter.

Se alla bilder och läs om det iskalla älgdramat där Gunnar Larsson var med och räddade en älgko här.