Anledningen är enkel: de flesta av oss vill inte se fattigdom och misär så öppet och så nära oss. Men för EU-migranterna är en iskall svensk trottoar och ett utkylt tält bättre än livet i Rumänien.

Expressen har i en skakande reportageserie visat hur vardagen ser ut i den romska slummen i huvudstaden Bukarest. Småbarn som går på heroin, småflickor som säljs som prostituerade och ett samhälle i total upplösning och hopplöshet.

Den genomkorrupta statsledningen gör lite för att hjälpa dem upp från misären. Nu står den avgångne premiärministern visserligen åtalad för bedrägeri, men vägen till ett fungerande samhälle är lång.

Kartläggningen visar att de flesta av EU-migranterna som tar sig till Sverige har kommit frivilligt och inte har kriminella syften, men att vissa av dem utnyttjas av kriminella gäng. De utsätts dessutom själva för hatbrott.

Rumänien bör själv det största ansvaret för att romerna tvingas bort för att överleva, men EU har också en skuld att bära. Bryssel har inte satt tillräckligt hård press på Rumänien.

EU har andra skamliga skulder att bära. Det största misslyckandet är att de 28 medlemsländerna inte har klarat av flyktingsituationen i höst. Både Dublinförordningen och Schengenavtalet har mer eller mindre brakat ihop, och land efter land har stängt gränserna.

Den fria rörligheten i unionen finns inte längre. Den svenska regeringen vill ändra lagen så att Öresundsbron kan stängas "vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet".

Nu ser varje land om sitt eget hus. De vill bara samarbeta om de själva tjänar på det. De vill plocka godbitarna ur kakan, men inte solidariskt ta ansvar för Europas problem.

Det senaste exempel är danska folket som i en folkomröstning sade nej till ökat rättssamarbete i EU. Dansk Folkeparti jublar när nationalismen återigen vinner och sätter hela EU-systemet i gungning.

Någon som minns hur EU hanterade finanskrisen 2007-2008? Då var det inte särskilt svårt för regeringschefer och finansministrar att enas. Det ena räddningspaketet efter det andra på hundratals miljarder euro syddes ihop för att hålla Europas krisande banker under armarna.

En konsekvens av de åtstramningar som följde var en fördubbling av arbetslösheten i Rumänien, som gjorde ännu fler till tiggare.

Räddningspaketen denna höst är inte lika många och stora. Enigheten är för det mesta som bortblåst. EU:s ledare räddar gärna banker, men inte människor.