Rickard Wallin såg till att vara i händelsernas centrum när Färjestad fixade en efterlängtad trepoängare. I den andra perioden fick han ett kanonläge, lite till skänks från Linköping, att sätta 2–1.
Wallin lyckades inte avgöra då.
Men under matchen lyckades han gång på gång reta upp Linköpings backar – inte minst då Jonas Junland och Daniel Rahimi. Något som i förlängningen skulle bli direkt avgörande. När Wallin klev in framför målet i powerplay i slutet av andra perioden åkte han på en rejäl crosschecking av just Rahimi...
– Där behövde jag inte reta honom ens, jag vet inte vad han tänkte med där. Men vi hade några duster och ska man in framför målet så kostar det lite stryk, säger Wallin som i efterspelet själv åkte ut – då ihop med Garrett Roe så att det ändå blev spel i fem mot tre.
Med två spelare mer på isen och sex sekunder kvar av perioden kunde Färjestad sätta ett, skulle det visa sig, avgörande mål.
– Det var så klart skönt att se ”Micke” leverera där, ja hela femman som var inne levererade. I förlängningen så avgjorde det ju matchen, säger Wallin.
Efter matchen firade Wallin tillsammans med sonen Axel vid sin sida.
• Inga fula ord nu då...
– Nej, de tog nog slut under matchen, säger Wallin och fortsätter:
– Nu var jag lite mer involverad i hettan kan man säga, det kändes lite som förr i tiden, säger Wallin och bjuder på ett snett leende.
– Och det kanske är så jag behöver spela. Det blev en sådan match med mycket kamp och mycket känslor. Genom åren tycker jag nog att jag har varit som bäst när jag har varit lite småförbannad. Ibland är det svårt att få blodet att pumpa i november, men det är skönt att det fortfarande vid 35 års ålder kan bli så.