Irene Ekelund hade gjort en stark inomhussäsong och såg fram emot att flyga fram mot junior-EM hemma i Eskilstuna och ta nya kliv mot världstoppen under sommaren.

Det blev inte så.

Redan vid GP-galan i schweiziska Genève i början av juni tog säsongen i praktiken slut med en muskelbristning i det högra lårets baksida.

Ekelund gjorde förvisso comeback redan i slutet av augusti då hon vann 200 meter i junior-SM – men det blev också säsongens sista tävling.

Förutom en två veckor lång semester har 18-åringen legat i stenhårt sedan dess.

Hon kör sex träningspass i veckan för närvarande och när VF-sporten besöker Våxnäshallen står ett skivstångspass på agendan.

Ekelund ser avslappnad ut när hon lyfter vikterna under överinseende av tränaren Niclas Broström.

– Det har gått väldigt bra med träningen ända sedan skadan. Det är klart att det var lite segt att inte få tävla men jag har inte haft några bakslag så det känns jätteskönt, säger Ekelund.

• Det måste ha varit en annorlunda sommar?

– Ja, det var skönt på ett sätt att kunna göra saker alla andra ungdomar gör, vara lite hos pojkvännen och träffa kompisar. Men jag tränade i stort sett på från dag ett.

Årets inomhussäsong blir lite annorlunda för Ekelund eftersom inomhus-VM i Portland, USA, avgörs först i mitten av mars.

– Jag kommer att börja tävla ganska sent, i slutet av januari. Vilka tävlingar det blir får vi se. Men några hemma, några utomlands och XL-galan, det är ju standard.

Kvalgränsen till 60 meter i inomhus-VM är satt till 7,32. Ekelunds personbästa lyder 7,26 och sattes förra vintern.

– Det ska gå tror jag.

Värre är det med de nya stenhårda kvalgränserna till OS i Rio de Janeiro. Tidigare var SOK:s gräns på 200 meter 23,65 – nu är den 22,70. Nästan en sekunds skillnad och tiden är även tolv hundradelar bättre än Linda Haglunds svenska rekord från 1979.

– Det var lite brutalt. Men det är inte omöjligt känner jag, det är till de tiderna jag vill nå.

Svenska friidrottsförbundet har protesterat mot kvalgränserna där det bland annat innebär att 16 nya svenska rekord måste sättas i de olika grenarna – och att inte en enda herre klarade gränserna i år.

– Lite press är det ändå, 22,70 är det jag mest tänker på. Det är tufft men jag måste komma dit.

• Sporrar det också?

– Det är klart. Hade det varit den internationella kvalgränsen på 23,20 som gällt så skulle det kännas ganska lugnt, nu är det 22,70 och nytt svenskt rekord som gäller så då måste jag verkligen kämpa

För Irene Ekelund, som har ett personligt rekord på favoritdistansen på 22,92, kan det dock räcka med att vara nära SOK-kravet eftersom hon ses som ett stort framtidshopp.

Dessutom hägrar en stafettplats för Sverige i ett lag där Ekelund skulle vara given.

• Vad tror du om dina OS-chanser?

– Jag har ju redan bestämt mig för att jag ska komma dit..., säger Ekelund och skrattar.

– Jag hoppas att jag klarar det. Jag tror att jag verkligen måste köra hårt nu under vintern och sommaren för att bevisa att jag ska komma med.

• Vad är det som lockar så med OS?

– OS är ju OS. Att få komma dit och uppleva allt. Det skulle vara stort att bara vara med – och det är ju det alla har pratat om sen jag var 15.

Det var som 15-åring Irene Ekelund slog igenom med dunder och brak. Mycket har hänt sedan dess med henne på alla plan, inte minst verbalt.

– Det är lättare att prata med media nu, i början var det skitjobbigt. Nu känns det mer som det är en del av jobbet.

Att den blyga 15-åringen inte lade ut orden tror Irene Ekelund kan ha påverkat mångas bild av henne.

– Många tror att jag har gjort det här som en kul grej, att det inte varit seriöst och att jag tar lätt på det. Men det har varit seriöst sen jag var 15 och allt började. Annars skulle jag inte ha kämpat så för att vara med i Finnkampen, EM och så vidare?

• Har det varit störande att ha den stämpeln?

– Ja, lite störande har det känts. Varför skulle jag vara med i EM om jag bara gör det här för att det är kul? Det kan jag säga här och nu att jag alltid har kämpat – även om jag tycker att det är kul.

• Så du har inte blivit mer seriös under årens lopp?

– Nej, men många kanske tror det eftersom jag vet mer vad jag vill förmedla nu när jag pratar. Förut var det lite mer... ”ja och okej”, typ.

Förutom OS är sommarens stora mål junior-VM dit Ekelund åker för att ta medalj.

Men frågan är om mästerskapet, som blir Ekelunds sista JVM, avgörs i ryska Kazan som planerat i juli. Efter den senaste tidens stora dopningsavslöjanden kring Ryssland är det tal om att flytta mästerskapet.

– Vi får se vad som händer, det är kanske lite sent att flytta det nu?

• Hur ser du på det som har hänt kring rysk friidrott?

– Hela sporten blir lite nere när så många dopar sig och det är inte alls bra för friidrotten.

• Det talas om att både stänga av Ryssland helt och hållet från mästerskapen men även att slänga ut friidrotten från OS.

– Oj, det sista hade jag inte hört. Det vore ju riktigt synd, om Ryssland gör något dåligt så ska inte alla behöva lida för det.

– Men jag kan tycka att det är lite brutalt att stänga av ett helt land också.

Irene Ekelund testas själv kontinuerligt och måste varje morgon uppge var hon kommer att befinna sig under dagen.

– Det har jag inga problem med, det kanske behövs som det ser ut.

Till sommaren tar 18-åringen studenten och blir färdig frisör och makeupartist.

– Det ska bli skönt att bara kunna fokusera på sporten sen, det har jag väntat på. Jag säkert att hålla på med det andra vid sidan men det blir mer fokus på friidrotten framöver.