Och med vargavintern menar jag naturligtvis alla varianter av väderlek som får temperaturen att sjunka under nollan. Minus en grad Celsius? Vargavinter!
Nej, jag är ingen vän av vintern. Tvärtom. Men det var inte det jag tänkte skriva om. Istället tv-serier. Som sällan passar lika bra att klämma som nu, under hösten.
Har du sett någon bra serie på sistone? Tredje säsongen av ”Bron” kanske? Det är i alla fall en av mina favoriter för tillfället. Efter en halvdan andra säsong, så (bro)klaffar allt igen när Saga Norén (Sofia Helin) teamar upp med sin nya polispartner Henrik (Thure Lindhardt) för att lösa några riktigt grisiga mord.
Det befarade tomrummet efter Kim Bodnia, som oväntat lämnade serien efter säsong två, fylldes omedelbart igen. Serien fick till och med en behövlig nytändning. Dessutom, det är trots allt Saga som är seriens verkliga (bro)pelare. Det hade varit svårare att gå vidare utan henne.
The Walking Dead är en annan seglivad favorit. Sjätte säsongen nu av denna zombieapokalyps, och vad har egentligen hänt Glenn? Kommer han att återuppstå? Antagligen, fast på vilket sätt återstår att se.
Ont om roliga komediserier är det gott om. Seinfeld är fortfarande master of my domain. Den håller än.
Nya Master of None, av skådespelaren och ståupparen Aziz Ansari, känns dock lovande. Kanske för att den påminner en del om just Seinfeld. New Yorkisk, vardagsbetraktande och sarkastisk.
I komedifacket finns också Crazy Ex-Girlfriend, med briljanta Rachel Bloom (som bland annat gjorde succé med youtube-hitten You can touch my boobies! för några år sedan.) Crazy Ex är dramedi (drama + komedi) mixat med musikal. Jag har bara sett första avsnittet, men det gav mersmak. Mycket mera mersmak.
Roligast på ren svenska är för övrigt Boy Machine, om pojkbandet från 90-talet som ska göra comeback. Det är på pricken-parodi, som toppas av de fejkade musikvideorna och insiderskämt där Svenskt Tenn möter New England. Dessutom, älska Jonas Karlsson som gör den perfekta göra ruta med händerna-gesten i geniala skämskuddevideon Who Beeped U (Last Night).
Fargo. Säsong två. Håller måttet. Definitivt. Fast jag var orolig först eftersom Fargo är en så kallad antologiserie. Det är tv-branschens senaste hit-format, där varje säsong bjuder på en fristående handling och nya huvudpersoner. Den röda tråden som håller ihop de olika omgångarna är istället tema, stil och stämning. American Horror Story är en annan antologiserie. Liksom True Detective, där säsong två var en besvikelse. Har fortfarande inte greppat handlingen. Fargo däremot, top notch.
Annat sevärt är Ash vs. Evil Dead, Homeland och Boys på SVT Play, som är 2015 års svar på G – som i gemenskap. Fast på ett bra sätt, utan pekoral och pekpinnar.
Till sist, This Is England ’90. Shane Meadows avslutande del i hans personliga Englandsaga har svensk premiär 1 december. Förväntningarna kan inte vara högre. Kan den klocka in som årets bästa serie? Jag satsar nog en Hammarskjöld på det.