Nära 11,5 miljoner kronor har mannen, som är i 50-årsåldern, stulit och spelat bort enligt det åtal som lämnades in vid tingsrätten förra veckan. Men hur kan en banktjänsteman stjäla så mycket pengar från arbetsgivaren under sju år för att finansiera sitt spelmissbruk? Svaret är: bristande kontroll vid bankkontoret och att mannen hade möjlighet att teckna miljonlån på företag som inte fanns.

Det var redan i slutet av 1990-talet som banktjänstemannen började spela i en spelbutik på en ort utanför Värmland. När han flyttade från orten fortsatte han att spela via butiken och när han började spela för stora pengar tog han hjälp av föreståndaren. Denne bistod med fruns och sonens bankkonton varvid pengarna plockades därifrån allt eftersom de sattes in och banktjänstemannen levererade sina önskemål om veckans travspel. Men de säger sig inte känna till att pengarna var stulna och banktjänstemannen själv säger att han sagt att pengarna kom från aktieaffärer.

Allt uppdagas vid bankens interna revision 2013. Då är banktjänstemannen på semester. När han blir uppringd av sin chef, som meddelar att det finns stora frågetecken om lån som mannen beviljat åt företag som inte verkar finnas, blir mannen kort och säger att de kan ta det när han kommer tillbaka. Hans kollegor berättar för polisen och revisorerna om mannens humörsvängningar, som även gick ut över kunderna, och om att de haft misstankar om alkoholproblem eftersom mannen luktat alkohol på jobbet.

Vid första polisförhöret erkänner han omgående att han stulit pengar från banken. När polisen berättar hur mycket pengar det rör sig om säger mannen att han själv inte riktigt vet, men att summorna säkert stämmer.

– Jag spelade för 100 000 kronor i veckan i åtta år, för 10 000-20 000 kronor per spel, berättar mannen för polisen.

Han berättar att han länge spelat för pengar, men att spelandet eskalerade i slutet av 1990-talet. I början använde han sparpengar och sålde aktier, sedan övergick han till att ta lån på kreditinstitut. I mitten av 2000-talet började han ta lån i fiktiva företags namn. Då var han bankchef på kontoret.

Lånen han tog för de påhittade företagens räkning överförde han till sitt eget konto för att spela. Han fick hålla koll hela tiden för att kunna skjuta upp ränteinbetalningarna så att de inte förföll och tecknade nya lån för att betala räntorna. Han säger själv att han spelat bort alla pengar han tagit från banken, drygt 11,5 miljoner kronor, och även de pengar som han vunnit på spel genom åren.

– Jag mådde så psykiskt dåligt till slut att jag inte ens blev glad när jag vann. Framförallt mådde jag dåligt i början av veckan om jag låg på minus i spelbutiken, säger mannen i polisförhör.

Han spelade nästan alltid själv. Någon enstaka gång tillsammans med någon kompis, men inte mer.

– Jag ville inte visa mitt spel öppet, säger han i förhör.

Enligt föreståndaren för spelbutiken som skötte spelen åt banktjänstemannen ska denne ha vunnit cirka fyra miljoner på trav genom åren samt omkring tre miljoner på Svenska spel. Banktjänstemannen säger i förhör att det säkert kan stämma.

– Men jag har fortsatt att spela även för de pengarna. Tanken var nog från början att betala tillbaka till banken men den tanken fanns inte senare. Jag var inne i ett ekorrhjul och bara fortsatte att spela.

Men lånen han tog i de påhittade företagens namn räckte inte. Mannen tog även lån i sin tidigare sambos namn, i riktiga företags namn och i sin väns namn.

– Det var mycket arbete att hålla koll på alla lån som måste bevakas, säger mannen själv och beskriver att inför sommarledigheterna kunde han långtidsbevaka lånen och flytta fram låneinbetalningarna flera månader.

Banktjänstemannen säger att ingen annan känt till hans stora spelande eller fått någon del av pengarna han tagit från banken. Inte heller har han varit pressad att betala pengar till någon. Efter att allt han gjort uppdagats sökte han hjälp på vårdcentralen och fick samtalskontakt. Själv säger han sig inte spela alls längre, inte ens för mindre summor för han är rädd att spelberoendet ska börja igen.

– Jag känner stor skuld och skam för vad jag har gjort och jag ångrar det.

Banken har avskedat mannen och kräver att få tillbaka drygt 11,5 miljoner kronor plus ränta.

-----

FAKTA

Grov trolöshet mot huvudman

Så gick det till när mannen stal från banken där han var anställd:

• 51-åringen hittade på ett företagsnamn och lade upp det som låntagare i banken där han arbetade. Företaget fick ett internt nummer eftersom det saknade organisationsnummer. Han beviljade lån till företaget och betalade ut pengar till sina egna konton i andra banker. Ett av de påhittade bolagen beviljas lån på nära 4,5 miljoner kronor i omgångar.

• 51-åringen tar under åren lån åt sammanlagt åtta olika påhittade bolag och betalar ut lånepengarna till sig själv och till tre andra konton, alla knutna. Han tar även lån i fem verkliga personers och företags namn men reglerar lånen innan personerna märker något. De pengarna kommer från nya lån i de fiktiva företagen. Han är under flera år chef för bankkontoret men även efter att han blir banktjänsteman och inte längre är chef har han rätt att själv teckna lån till höga belopp åt kunderna. Ränteinbetalningarna skjuter han upp allteftersom. Banken kritiserar i sin revisionsrapport hur bankens rutiner varit och anmärker på den bristande egenkontrollen.

• För att spela för de höga beloppen får han hjälp av föreståndaren för en spelbutik på en ort utanför Värmland. Banktjänstemannen sätter in pengar på föreståndarens frus bankkonto samt sonens två konton och spelbutiksföreståndaren spelar för pengarna för mannens räkning.

• Över åtta miljoner kronor har passerat butiksföreståndarens frus konto och nära två miljoner kronor har inkommit och utgått från sonens båda bankkonton. Ingen av dem är åtalade för brott.

– Jag kan inte bevisa att de känt till var pengarna kom ifrån, att de inte hade skäl att tro att det var mannens egna pengar, säger åklagare Ludmila Pronko.

• Mannens försvarsadvokat, Hans Sundberg, vill inte föregripa sin klients inställning i skuldfrågan och till bevisen som åklagaren presenterar. Han har en månad på sig att inkomma med yttrande.