I 25 år har Folkpartiet haft tillägget Liberalerna i namnet. Det har inte hjälpt till att öka attraktiviteten. Nej, tvärtom har allt färre valt att rösta på Folkpartiet.

Lars Leijonborg lockade 8,7 procent av väljarna i valet 2002. Sedan har det bara gått utför. Förra hösten fick Folkpartiet 5,4 procent av rösterna i riksdagsvalet och opinionssiffrorna stampar på samma låga nivå även denna höst.

Därför är det på ett sätt logiskt att skippa namnet. Folkpartiet är inte längre folkets parti.

Konkurrensen om att kalla sig ett liberalt parti har hårdnat det senaste årtiondet. Centerpartiet kallar sig ett liberalt, feministiskt parti. När Centern flyttade in till Stureplan drogs de mot nyliberalismen, med förslag om månggifte, avskaffad skolplikt och andra tokigheter. Annie Lööf lyckades stoppa de flesta, men Centerns liberalism går ändå mer i blått än grönt.

Hur ser då de nya Liberalernas liberalism ut? Ja, särskilt liberal är den inte längre.

Under Jan Björklunds åtta år som partiledare har det handlat väldigt mycket om skolpolitik. Jan Björklunds så kallat liberala skolpolitik har gått ut på att ställa krav, införa tidigare betyg, rusta ned yrkesprogrammen på gymnasiet, svartmåla hela skolsystemet och inte lyssna på forskningsresultat.

Det känns inte så liberalt och det har heller inte varit framgångsrikt. Resultaten i den svenska skolan har sjunkit dramatiskt under åren Folkpartiet och Björklund har styrt och lärarna har flytt från sina jobb.

Andra hjärtefrågor är mer resurser till försvaret och ett svenskt Natomedlemskap. Inte heller det är några av liberalismens kärnfrågor. Ska de leva upp till det nya namnet Liberalerna behövs ändringar på flera politikområden.

Tidigare FP-ledare har inte låst in sig i högerburen, men Jan Björklund har utan att tveka anslutit sig till firma Reinfeldt och Borg. Det är först på senare tid, efter valförlusten och Alliansens gradvisa uppluckring, som FP-ledaren öppnat för en förnyelse och blocköverskridande överenskommelser.

Jan Björklund säger att han inte har några planer på att avgå de närmaste åren. Han siktar mot en ny valrörelse, men frågan är om inte Folkpartiet skulle må bättre av att byta partiledare än att byta namn.

Med Björklund kvar som partiledare blir det svårt att förnya politiken. Han har förvandlat Folkpartiet till ett skol- och försvarsparti. Ska den bilden bytas ut och breddas behövs ett annat ansikte i täten.