Mohammed, 15, pekar på de färgade rutorna. ”Red” och ”yellow” kommer direkt, men vit och svart är svåra. Alfabetet, på engelska, rinner däremot lätt.

Mohammed har gått nio år i syrisk skola. Han kom till Sverige för två månader sedan och i dag ska hans engelskakunskaper kartläggas av Jenny Nilson, en av tre lärare i svenska som andraspråk vid Mottagningsenheten.

I stort sett varje dag får verksamheten nya elever vars svenska-, engelska- och mattekunskaper kartläggs. Tillsammans med hälsoundersökning och bakgrundskoll utgör det underlag för placering i förberedelseklass och för att ringa in rätt kunskapsnivå.

Via modersmålsläraren Ayad Abdullah får Mohammed frågor om hur mycket engelska han läst (sedan årskurs 1), tittade han på engelskspråkig film i Syrien (nej), vad gjorde de på undervisningen (pratade, skrev, läste), tycker han att han är duktig på engelska (så där).

– Kan du återberätta vad det här handlar om, frågar Jenny Nilson sedan och läser en kort textsnutt.

Mohammed försöker, men skakar på huvudet och Jenny Nilson förklarar:

– I många länder får eleverna mest sitta och lyssna på läraren och bara säga efter, men får sällan applicera engelskan – de förstår mer än de kan uttrycka. Det finns också de som läst engelska i sju år, men som aldrig pratat engelska. För oss är det viktigt att titta på läs- och skrivförståelse och samtals­färdigheter för att se om de har åldersadekvat nivå.

Mottagningsenheten öppnade i höstas. Här jobbar tre lärare inom svenska som andraspråk jämte två modersmålslärare. Tillsammans förestår de 15 platser för utländska elever som under maximalt två månader förbereds basalt i svenska, engelska och matematik innan de placeras i någon av kommunens förberedelseklasser.

Här får också målsmän information om det svenska skolsystemet och skolplikten, något som inte alltid är så enkelt.

– Ibland får vi meddelande av någon granne eller en kontaktfamilj som ringer och säger att ”det bor en familj där och där”. Då får vi försöka få fatt på familjen och ordna ett möte med dem, i Sverige ska ju alla barn gå i skolan, säger Lina Österman, också lärare i svenska som andraspråk.

Kön till mottagningsenheten är lång, den till förberedelseklass ännu längre. I väntan på större lokaler, och personalresurser, är verksamheten temporärt inrymd i Herrhagsskolan. Vad gäller förberedelseklasserna ska de utökas från dagens fyra till det dubbla fram till årsskiftet, hoppas barn- och ungdomsförvaltningen.

– Vi fick kickstarta här eftersom flyktingströmmarna ser lite annorlunda ut än vad det var tänkt i våras. Vi har byggt upp verksamheten samtidigt som vi haft en stor tillströmning av elever, säger Lina Österman.

Trycket har också tvingat personalen att uppsöka förberedelseklasser och snabbkartlägga elever som inte fått plats på Mottagningsenheten. Från årsskiftet blir det emellertid lagstadgat obligatorium för kommuner att kartlägga utländska elever enligt ett standardiserat förfarande.

– Vi är väldigt glada att vi har tjuvstartat lite här i Karlstad. Det tar tid att trimma in en sådan här organisation. I början hade vi knappt saker. Vi hade bord och några pärmar, men inga böcker, säger kollegan Jessica Lindblom.

Att hitta rätt skolnivå för flyktingar är inte alltid enkelt. Många gånger är eleverna ytterst ambitiösa, däremot motsvarar kunskaperna inte alltid de hos jämngamla svenska elever. Och, som Jenny Nilson påpekar, gäller det att ha bra koll på skolsystemet för att lämna ifrån sig rätt rekommendationer till förberedelseklassen.

Nyckeln här är svenska­kunskaperna som fungerar både som brygga och isolator.

– Det som oftast inte fungerar i skolan är att de ska lära sig exempelvis NO. NO har de kanske inga problem med, men de kan inte svenska. Oftast börjar eleverna med att gå ut i klass i praktiska ämnen som idrott, slöjd, hemkunskap. Men de nya direktiven är att eleverna ska integreras snabbt. Klassammansättningarna framöver kommer se annorlunda ut och det kommer att krävas mycket av lärarna, det är något att tänka på.

Vi träffar afghanske Ali Hussein, 14, som efter höstlovet ska slussas vidare till förberedelseklass. Ali lämnade Iran, där familjen fortfarande är kvar, i början av augusti då tillvaron för afghaner är svår i landet.

– Jag gick i skolan i tre fyra år och på kvällarna arbetade jag med att sy kläder. Skolan var inte bra. Läraren pratade persiska och jag dari, berättar Ali.

I Mottagningsenhetens undervisning ”boostas eleverna med svenska”, som Jenny Nilson uttrycker det. För Alis del har det gett snabbt resultat. Två månader efter att han kom till Mottagningsenheten för vi ett korrekt, om än knackigt, samtal på svenska.

– Svenska är jättesvårt, men jag vill lära mig för att kunna gå i skolan och prata och skriva. Jag tycker om matte, men mest vill jag spela fotboll.

Ali ler blygt.

Vissa färdigheter behöver inga ord.

De är gränslösa.