Vare sig en hjärtoperation, en utbytt höft eller ett amputerat vänsterben sätter stopp för Molkomsbon Kerstin Johannesson.

I morgon, lördag, är hon en av fyra – och klart den äldsta – som får medalj i samband med S-kvinnor Värmlands hundraårsjubileum i Arvika. För att få medaljen måste man ha varit aktiv i samhällelig tjänst i 30 år, vilket Kerstin har varit dubbelt upp och lite till.

I 20-årsåldern flyttade hon från barndomshemmet, ett torp i skogen i Nyed, för att jobba på sjukstugan i Ransäter.

– Mina arbetskamrater var med i SSU, så jag gick med jag också. Någonstans skulle en ju vara. Jag började min politiska bana i samma hus som Erlander.

Hennes föräldrar var också socialdemokrater, så det hela tedde sig ganska naturligt.

– Det brukade inte pratas så mycket politik hemma men jag minns när nazisterna kom hem och försökte värva min far. Det hade de inget för, skrattar hon.

Pigg och humoristisk är Kerstin, som flyttade tillbaka till Molkomstrakten 1945. Två år senare, den 10 april 1947, gick hon med i Socialdemokraternas kvinnoklubb i Lindfors. Sedan dess har hon varit ordförande av och till. Numera är hon änka men maken Gustav var även han politiskt engagerad, i arbetarkommunen.

Genom åren har intresset för kvinnoklubben gått i vågor. Som mest fanns ett 50-tal medlemmar, numera är de endast ett fåtal kvar. Några vanligt förekommande aktiviteter har varit första maj-demonstrationer och att samla in kläder och pengar till bistånd.

Inte ens efter amputationen tidigare i år har Kerstins intresse för klubben eller andra åtaganden svalnat.

– Jag har inte legat still en dag. I går var jag till exempel på PRO-möte. Inget blir bättre av att jag sitter hemma och gnäller. Det är inte synd om mig, utbrister hon.

Tidigare träffades kvinnoklubben i Lindfors folkets hus, numera sköts det mesta via telefon. Kerstin säger att klubben med största sannolikhet kommer försvinna när hon själv gör det, och tycker det är synd att yngre människor inte har tid att engagera sig på samma sätt längre.

– Fast det får bli som det blir med klubben, bara det blir fred i världen. Det är så hemskt med alla flyktingar nu. Folk måste börja vakna till!