Lika många som långa diskussioner om exakt hur detta firande skulle göras utbröt. Ganska snart kom man ändå fram till att man borde ha någon form av symbol att dansa runt. När landet var som kallast och mörkast dansade man ju runt en gran som man klätt i både det ena och det andra. Något liknande kunde alltså vara på sin plats också nu, tyckte någon. Förslag som enebärsbuske, tall och yuccapalm röstades unisont ner och valet föll i stället på den lite mer avancerade, men ändå trivsamma, stången som skulle kläs i löv och blommor.

Och alla såg att det var gott.

Därefter följde ännu fler och ännu längre diskussioner om vilket djur som egentligen var lustigast att se. Också nu lades flera förslag fram, såsom grävling, tapir och känguru, men till slut kunde man enas om att de där grodorna ändå hade något speciellt. Eller snarare var det väl så att avsaknaden av både öron och svans var det som gjorde dem så lustiga. Man kunde helt enkelt säga att just grodorna minsann var något i hästväg, trots att hästar har just både svans och öron.

Så långt komna i planerandet var det någon som ändå gärna ville reda ut det där med musikanterna från Skaraborg. Vad var det egentligen som var så märkvärdigt med dem? Var det att de kunde spela fiolioliolej, att de kunde spela både basfiol och flöjt, eller helt enkelt det faktum att de kunde dansa också åt andra hållet? Frågan bordlades trots ivriga protester från både Andersson, Pettersson och Lundström medan tre små gummor från Nora nöjde sig med varsin karamell.

Slutligen kom man så fram till själva knäckfrågan: Maten! Just knäcken som sådan lämnades dock därhän. Ivriga röster höjdes istället för både köttbullar och ägghalvor. Varför inte upprepa den succé som glatt så många medan vintervindarna piskat stugknuten ett halvår tidigare?

Grill, sa någon. Och alla såg att det var gott.

Sill, kontrade någon annan och ingen såg att det var gott. Men varför ändå inte ställa det på bordet ett par timmar och i kylskåpet resten av året.

Samtidigt började en lobbyorganisation högljutt hävda att all mat måste intas under bar himmel. Oavsett väderlek. Är det sommar i kalendern så är det sommar också i verkligheten, motiverade man, och med knappast möjliga mariginal röstades denna motion igenom efter en sällan skådad långbänk.

Detta ledde dock till stor splittring i gemenskapen och man enades efter högljudda diskussioner, debattinlägg och insändare i lokalpressen om att man fick ha ett lock på snapsglaset så att de ädla dropparna inte skulle spädas ut av regnet. En enighet känd som juniöverenskommelsen där man samtidigt enades om att man minsann var tvungen att ta helan om man hade som avsikt att ta halvan.

Och den församlade församlingen såg på allt de gjort, och se, det var mycket gott.

Och det vart afton, och det vart morgon, och det vart midsommarafton.