Mobiltelefoner i skolan är ett brännhett ämne som delar tyckarna i två läger. Ämnets angelägenhet underströks inte minst härom veckan då statsminister Stefan Löfven (S) kastade sig in i debatten och sade att telefoner inte ska förekomma.
Men frågan är om det är rätt väg att gå.
– Innan man går igång och förbjuder behöver man veta vilken funktion telefonen har, och vad den betyder. Man sätter också läraren i en tråkig sits, det är inte alltid så enkelt med disciplinåtgärder, säger Christina Olin-Scheller.
Tillsammans med Karlstads universitet-kollegan Marie Tanner, filosofie doktor och lektor i pedagogiskt arbete, samt ett finskt forskningsteam kommer hon i höst starta ett forskningsprojekt kring elevers mobilanvändning på lektionerna. Det blir en uppföljning på den pilotstudie om när och vad telefonen används som teamet nyligen gjort, vars resultat kommer att publiceras i höst.
– Vi har sett att mobilen kommer fram i undervisningens mellanrum. När intensiteten på undervisningen inte är så hög, eller när eleverna är färdiga med en uppgift eller om de sitter och väntar på hjälp. Det som händer då är att mobilen fungerar som en ”pacifier”, som gör att eleverna inte interagerar med varandra, de sitter tyst och lugnt och tittar på sina mobiler.
Forskningslaget menar således att det finns flera aspekter av mobilanvändandet.
– Det är lite motsägelsefullt mot vad som diskuteras nu – den skapar lugn och ro och förhindrar att eleverna börjar kasta sudd eller går runt. Å andra sidan skapar den ett annat fokus.
Så innan man fått klarhet i vilken funktion telefonen verkligen fyller anser Christina Olin-Scheller att man ska ta det lugnt med svartvita åsikter. På frågan om varför diskussionerna är så högljudda svarar hon:
– Ett utslag av mediepanik. När ett nytt medie tar sig in i ett nytt sammanhang tycker vuxenvärlden ofta att den måste vara med och styra och begränsa eftersom man inte vet vad det nya betyder. Med vår forskning vill vi nyansera den här väldigt upphaussade debatten om att beslagta och förbjuda.