Bottenstriden i damallsvenskan avslutades med en dramatik av sällan skådat slag. Mallbacken var ett enda mål före Hammarby som spelade 0–0 mot Piteå.
I den andra halvleken mot Umeå låg värmländskorna under med 1–2 och var ute ur serien. Då klev Mimmi Larsson fram. Frispelad av Sofie Ahlberg satte hon kvitteringen som räddade kontraktet.
– Det känns jättebra, skitskönt, verkligen, säger Mimmi Larsson.
– Det var inte någon bra match, men det spelar ingen roll just nu. Jag tycker det är jädrigt starkt av alla tjejer att ta tillbaka underläge två gånger om. Vi kämpar och sliter hårt för varandra och det räckte i dag.
Efter matchen har Larsson svårt att ta in att Mallbacken klarade sig med så knapp marginal.
– Det är sjukt egentligen att det inte ska kunna avgöras tidigare, men det visar att det har varit en jämn säsong.
• Tycker du att ni borde ha avgjort tidigare?
– Ja, om man ska se tillbaka så borde vi ha gjort det. Nu blev det inte så men som tur var gick det ändå. Det är sådant man får se tillbaka på sedan kanske.
• ...och sådant man skiter fullständigt i just nu.
– Precis, jag bryr mig inte ett dugg.
Att behöva hålla koll på Hammarbys match innebar en annorlunda situation för Mallbackenspelarna. I slutet av matchen chansade tränarduon Henrik Arneng och David Kjellin på att Hammarbys match skulle sluta 0–0 och avlyste därmed jakten på ett segermål.
– Det var spännande. Vi visste hela tiden vad som gällde och vilket resultat vi hade att gå på, säger Henrik Arneng.
– I slutet hoppades vi på att resultatet skulle stå sig och att vi skulle spela oavgjort.
• Var det svårt att fatta det beslutet?
– Det tycker jag inte, det var så lite tid kvar och vi kände att det är bättre att spela på oavgjort än att offra framåt och kanske tappa in en boll. Hade vi gjort det hade vi kanske stått i elitettan nu i stället. Men det gick vägen och det är helt underbart. Det här är det bästa jag har varit med om.
Mimmi Larsson tycker att det kändes konstigt att inte anfalla.
– Då tyckte jag det var jobbigt. Jag skulle gå mot hörnflaggan, men samtidigt hade det kunnat bli mål i den andra matchen och då borde jag ha gått mot mål. Så det var lite jobbigt i slutet, men det var ingenting som påverkade mig under större delen av matchen, säger Mimmi Larsson.
• Jag såg att det fanns en del ord och blickar mellan bänken och er spelare.
– Ja, jag tror inte att alla riktigt hade koll på vad vi behövde göra när vi gjorde 2–2. Just då räckte det och det var alla inte riktigt medvetna om.
Mallbackens match var slut före Hammarbys och det blev en nervös väntan efter slutsignalen.
– Det var jobbigt. Det kändes som United–City det året kampen om ligatiteln stod mellan dem i sista omgången.