Första gången jag träffade Hedvig Pettersson var våren 2009. Då hade hon precis fyllt nio år, men hade ändå redan ett Europarekord i länghopp (4,01 meter inomhus med planka) och utmärkte sig i flera andra friidrottsgrenar. Samtidigt spelade Pettersson fotboll i Östra Deje – men friidrotten var nummer ett och har egentligen varit det sedan dess.

Men för ett år sedan inledde hon en smått osannolik fotbollsresa som alltså gjort att anfallaren nu har debuterat i F15-landslaget.

Men vi backar till 2009 igen.

Då konstaterade Hedvig Pettersson i intervjun som jag den gången gjorde för NWT:s räkning.

– Jag vill bli en stjärna.

Jag påminner henne om uttalandet när vi nu träffas hemma hos henne i Skived drygt sex år senare.

– Det vill jag ju fortfarande bli, skrattar hon.

En stjärna alltså – och förutsättningarna finns helt klart där för multitalangen som förutom fotbollen alltså inte nöjt sig med en gren i friidrotten. Första helgen i september fixade Pettersson, som tävlar för Kils AIK, ett SM-silver i F15-klassen i mångkamp (sex grenar).

– Det var nog i vintras som jag bestämde mig för mångkamp. Jag har alltid hållit på med många grenar och nu slog det mig att jag vill hålla på med det. Det har varit prat om att jag borde specialisera mig på en gren, man märker ju hur de som bara tränar en gren blir bättre och bättre. Men jag ville inte sluta med något.

Under olika perioder har hon dock fokuserat olika mycket på olika grenar. Som när hon tränade tillsammans med Irene Ekelund under Lasse Eriksson.

– Då blev det inte mycket sprint och då gick inte längdhoppet så bra, då tog jag kontakt med Bengt Karlén i Arvika och i vintras tränade jag med dem. Nu har det inte blivit så mycket höjdhopp, men det sitter ändå i.

Som friidrottare som satsar på mångkamp blir det ett pussel för att få träningen tillräckligt mångsidig. Där skulle friidrottsgymnasiet i Karlstad underlätta oerhört mycket.

– Nu finns det en mångkampsgrupp där också så det är ju kul, konstaterar Pettersson.

Men...

– Fotbollen, det har gått så bra och jag vill inte sluta utan försöka komma med till nästa landslagssamling...

Resan från Östra Dejes F00-lag till F15-landslaget i fotboll började egentligen på allvar för ett år sedan. Efter en sommar där Pettersson tränat lite fotboll, kanske spelat fem matcher och någon cup anmälde Hedvig Petterssons pappa henne till en zonträning i Karlskoga. Den gick ”inte så bra”, men hon åkte även på nästa zonträning, den här gången i Skoghall.

Hon blev uttagen till ytterligare ett läger på vägen fram till vad som skulle bli en plats i Värmlandslaget.

– Den samlingen var samtidigt som inomhus-SM och då valde jag faktiskt fotbollen eftersom jag ville ge det en chans.

Det hela slutade med en plats i Värmlandslaget under den traditionella distriktslagsturneringen i Halmstad. Där var Hedvig Pettersson i sin tur en av de spelare som utmärkte sig så mycket att hon fick åka på ett landslagsläger på Bosön som en av 42 spelare.

– Allting gick så snabbt...

Och bollen fortsatte att rulla för Hedvig Pettersson som först blev reserv till det svenska landslag som den 22 och den 24 september mötte Norge i en dubbellandskamp i Hamar. Två dagar innan den första matchen ringde dock förbundskaptenen Yvonne Ekroth med ett positivt besked.

– Jag blev chockad, jag satt här och kollade på tv då, minns Pettersson.

I den första matchen byttes Pettersson in i den andra halvleken.

– Det var coolt, första landskampen.

• I andra fick du spela från start...

– Det var en upplevelse, stå och sjunga nationalsången innan match. Det var jättekul, men stor skillnad. Jag har inte spelat så många matcher i så högt tempo.

• Är det snabbheten från fri- idrotten du utnyttjar i fotbollen?

– Jag har alltid sprungit mycket i djupled, när jag spelade i Östra Deje kunde jag springa och få en boll och ta med den och springa förbi backarna. Nu när man kommer lite högre upp så funkar inte det. Men jag har verkligen lärt mig mycket och utvecklats i sommar.

• 2015 har blivit ett fotbollsår?

– Ja, men jag hade bestämt mig för att vara med på mångkamps-SM så efter Bosön koncentrerade jag mig på friidrotten.

I september bytte hon fotbollsklubb – från Östra Deje till Hertzöga BK för att få bättre träningsförutsättningar. Men framfarten på fotbollsplanen har även gjort att Hedvig Pettersson fått ögonen på sig från fler håll. 15-åringen har redan gjort fyra provträningar med damallsvenska Mallbacken där hon även fått ett kontraktsförslag.

– De hade hört lite hur det hade gått på Bosön så de ringde pappa och frågade om jag ville komma och träna, berättar Pettersson.

Innan hon tar ställning till kontraktsförslaget behöver hon dock lista ut om hon ska välja fotbolls- eller friidrottsinriktning på gymnasiet nästa höst.

– Efter jul ska jag väl ha bestämt mig, men det är nog bra om jag vet innan så jag vet hur jag ska träna i vinter, säger Pettersson.

– Nu när det har varit mycket fotboll blir ju det roligare, men när jag tog silver på SM blev ju friidrotten roligare. Det skiftar hela tiden... så det blir svårt, säger Hedvig innan hon suckar djupt.

– Men jag försöker se det som någonting positivt, att jag väljer mellan två saker som är roligt.

• Du är bara 15 år – du känner inte att du har tid och möjlighet att välja senare?

– Jag vill ju fortsätta med både och, men det kommer inte att gå om det är på samma nivå som nu. Blir det halvdant i båda så blir det inte bra.

– Jag vill satsa på något av det.

För lika osäker på vilken sport hon ska välja – lika säker är hon på att hon vill satsa på idrotten.

Som sagt, hon vill ju fortfarande bli en stjärna.

Precis som för sex år sedan.