Ebba Busch Thor tog aldrig strid för DÖ, trots att partistyrelsen ställt sig bakom uppgörelsen.
Det kunde ha stannat där, men det dröjde inte länge förrän de andra tre allianspartierna ett efter ett också klev av och drev DÖ in i döden.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra slapp därmed en hård och kanske uppslitande strid på partiets stämma i Karlstad 15-18 oktober. Kritikerna har blivit allt mer högljudda, och en redan svag ledare skulle bli ännu svagare om hon skulle förlora en sådan fajt.
Men vad finns egentligen att fira? Att en bred överenskommelse bryts efter bara åtta månader tyder inte på en ansvarsfull attityd till ingångna avtal. Särskilt inte som de fyra partierna verkar sakna en plan och strategi för vad de ska göra nu.
Partiledardebatten i SVT:s Agenda i söndags kväll gav inga tydliga svar. Visserligen gjorde Anna Kinberg Batra klart att de fyra partierna lägger varsin budgetmotion. Det borde betyda att regeringens budget klarar sig genom riksdagen på det sätt som DÖ föreskrev.
Men i nästa andetag förklarade M-ledaren att budgeten ska behandlas i riksdagens utskott och där kommer Moderaterna att slåss för förändringar. Folkpartiet säger dock nej till ett sådant agerande, så en gemensam allianslinje finns inte.
Sverige står inför en svår tid. Arbetslösheten är fortfarande hög. Skolans problem behöver lösas, liksom bostadsbristen. Migrationen är en påfrestning i dag och i flera år framåt.
Det landet behöver minst av allt är en parlamentarisk kris och ett nyval. Det är tid för samarbete och dags att några på andra sidan tar emot Stefan Löfvens utsträckta hand.
Den har han stått med sedan i oktober 2013 när han gjorde klart att han helst såg ett blocköverskridande samarbete efter valet. Alliansen sa nej då och även efter valet, trots att de hade förlorat makten.
I stället slog de fast att Löfven måste göra en budget tillsammans med Vänsterpartiet, för att nu anklaga honom för att göra en vänstersväng. Den logiska vurpan är fortfarande svår att förstå.
Nu har de borgerliga partierna skrotat DÖ utan att ha gjort en konsekvensanalys. De har ingen aning om vad som ska hända.
Vilken väg ska de ta? Ska de lyssna på starka krafter inom M och KD som vill släppa in SD i värmen? Eller ska de se till landets bästa och söka brett samförstånd i de svåra frågorna?
FP-ledaren Jan Björklund pratade flitigt om samarbete, men har som krav att Stefan Löfven först slänger ut Miljöpartiet ur regeringen. Det låter inte som en bra start för en bred blocköverskridande samling att börja med att utestänga någon.
