Varje år utexamineras några hundra lärarstudenter vid Karlstads universitet. Enligt Björn Åstrand går de flesta direkt till en anställning, må så vara att den är tidsreglerad på grund av legitimationsreformen.
– Jag har inte talat med någon student som upplevt det här som ett problem. De får jobb och allra flesta är nog rätt nöjda med att få ett vikariat i väntan på legitimation och en fast anställning.
Björn Åstrand tillstår att väntetiden är ett problem, men vill hellre lyfta reformens strukturella svagheter.
– Ska vi ha detta system, och hur ska det i sådant fall se ut? Det har framställts som ett sätt att säkra en bra skolresultat. Men i Finland, som alltid har höga resultat, finns inte detta system.
Dels menar han att det bör finnas en uttalad plan för handledning av nyutbildade lärare ”ungefär som för läkare under AT-tjänstgöring”. Dels anser han att det inom ramen för legitimationsreformen bör finnas uttalade möjligheter till karriärssteg, liknande förstelärare och lektorer – fast ännu tydligare.
– Det var ett jättemisstag att inte skapa en karriärstrappa med reformen. Nuvarande modell skapar inte samma systematik och drivkraft som om jag vet att ägnar jag mig åt mitt yrke på detta sätt vet jag att jag kommer få bättre arbetsklimat, bättre förutsättningar att bedriva undervisning och bättre lön.
Björn Åstrand påpekar att allt utmynnar i kompetensförsörjning, vilket Sverige enligt senaste OECD-rapporten tappat klart inom. Och där är legitimationsreformen inte rätt väg.
– Man måste se till att man har ett system som är ett stöd, inte en börda.