Men väljarna belönade inte den ordning och reda som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stod för. I stället fick en spräcklig M-ledd sexpartikoalition ta över senare samma höst.

De började med att höja skatten med 45 öre, men de pengarna var snart borta när vart och ett av de sex partierna skulle få genomföra sina hjärtefrågor. I valet 2014 fick de inte egen majoritet, men fick ändå fortsätta styra.

Nu ser vi resultatet. Kostnaderna rusar och hälso- och sjukvården kan komma att gå back 350 miljoner kronor i år.

Landstingsstyrelsens ordförande Fredrik Larssons (M) politik har öppnat ett slukhål under landstinget och han har inte gjort tillräckligt för att säkra marken. Varningsklockorna har ringt länge, men tyvärr för döva öron.

Det hade kunnat undvikas med en tydlig, modig och rak linje från den politiska ledningen. I stället visar den upp en häpnadsväckande passivitet och inkompetens, som de döljer i floskler och intetsägande uttalanden om att ”göra rätt åtgärder” och ”ha fokus på lång sikt”.

Den styrande minoriteten kallar sig Värmlandssamverkan. Det är ett mycket konstigt namn, för de enda de verkar samverka med är varandra i sexpartikoalitionen. Numera inkluderas även Sverigedemokraterna i deras samverkan, som mest går ut på att landstingsråden ska vara nöjda.

De lyssnar inte på oppositionen när de har varnat för orealistiska budgetar. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har avfärdats med att det löser sig på lång sikt, trots att mycket lite tyder på att det gör det.

Någon utvecklad samverkan med chefstjänstemännen finns inte heller. I så fall hade Fredrik Larsson och övriga lyssnat när cheferna sa nej till mellanvårdsplatserna i Säffle och Kristinehamn. Frågan är hur länge chefstjänstemännen står ut med bristen på politiskt ledarskap.

Inte heller revisorerna inkluderas i deras samverkan. Deras varningar för att ekonomin går åt fel håll har inte tagits på allvar. Att länets samtliga 16 kommuner sa nej till projektet med mellanvårdsplatserna har inte heller gått fram.

Så nu sitter landstinget där med en urusel ekonomi och en rad panikåtgärder. I stället för utveckling väntar nu avveckling av kompetent och värdefull personal. Det blir vårdpersonalen som får den värsta smällen genom anställningsstopp och varsel.

En redan hårt ansträngd personal får ännu mer att göra. Risken är stor att framför allt fler sjuksköterskor hoppar av och söker sig till andra landsting eller Norge.

2015 kommer att sluta med ett gigantiskt underskott och nästa års budget är lika orealistisk som årets. Underlåtenheten att tidigt göra något åt de skenande kostnaderna kommer att drabba värmlänningarna hårt.

Landstinget är värt en bättre ledning.