Barbies, plastgolv, soffor, plastdinosaurier, bilar, pärlor, plasttallrikar, sovmadrasser, byggkuddar finns på vilken förskola som helst. Men det är också saker som är tillverkade i plaster innehållande hälsofarliga och hormonförstörande ämnen – ämnen som är skadliga inte minst för barn.

Och som förekommer i hög utsträckning på Karlstads förskolor.

För två år sedan togs initiativet till att upprätta en kemikalieplan för att fasa ut farliga ämnen ur verksamheter som rör barn och unga. I oktober presenteras slutrapporten för barn- och ungdomsförvaltningens tre skolområden, men redan de tre för-rapporterna visar på problemets omfattning.

– När vi började inventera för ett år sedan var det mest för att se vad som fanns. Vi visste ungefär att det skulle se ut så här, ämnena finns ju i vardagliga produkter, säger miljöhandläggare Malin Hedlund som lett arbetet.

Tillsammans har de tre skolområdena rensat ut leksaker motsvarande 40 kubikmeter – och önskar, enligt delrapporterna, slänga mer men kan inte då barnen skulle få brist på saker.

Ett annat stort problem är plastmattegolv, som liksom plastöverdragna lekkuddar, sovmadrasser och många leksaker, är gjorda av pvc-plast innehållande hormonförstörande ftalater. Bara att byta ut förvaltningens tretusen madrasser skulle kosta tre miljoner kronor, medan exempelvis golv motsvarande 15 miljoner kronor skulle behöva bytas ut.

Sammanlagt föreslås utfasningskostnader för 20 miljoner kronor. Hur en övergång skulle kunna ske är för tidigt att säga, det får anstå slutrapporten, menar Malin Hedlund.

– Men man kommer aldrig kunna göra något helt giftfritt. Men det handlar också mycket om att väcka medvetenhet, så att man kan göra något åt det. När man köpte in leksaker på åttio- och nittiotalet tänkte man inte alls på det här.

Hon fortsätter:

– Inventeringen har varit lite som en utbildning. När vi gått igenom leksakerna har en pedagog från varje avdelning varit med och fått klämma och känna och diskutera. Tanken är att det ska bli lättare att välja, så att man inte köper in samma saker nästa gång.

Oavsett hur kommunen väljer att hantera utfasningen är Malin Hedlund nöjd med att många öppnat ögonen för problemet.

– Jag har varit ute sammanlagt ett år. Medvetenheten har ökat väldigt under den tiden. I början var det några som var insatta, fram mot sommaren var alla fullt medvetna.

Fotnot: Barn- och ungdomsförvaltningen avstår att kommentera innan slutrapporten kommit.