Att utsätta sig för Tjurruset år efter år kan säkert te sig orimligt för vissa. För Roger Johansson, halvvärmlänning som numera bor i Orsa, har det blivit rutin. Starten i lördags var hans 24:e i tävlingen och därmed har han varit med i alla upplagor sedan premiären 1992.
I år var det en rejält lerig kraftman som sprang i mål på Norra fältet.
– I år var det svårt att undvika att bli skitig. På slutet var det som värst, men det är ju lite publikfrieri också, säger IK Fryken-löparen.
• Hur kommer det sig att du ställer upp år efter år?
– Ja du. Första året var det bara en rolig grej. Sen tänkte jag att jag skulle testa året därpå och därefter har det bara flutit på.
• Hur betygsätter du årets upplaga?
– Jag tyckte inte att banan var så jättesvår men den var jobbig på grund av det blöta på sluten – och i mitten sprang man sönder benen lite. Men den var trevlig.
Johansson saknar dock den gamla tävlingsplatsen.
– Det är ju nästan ett måste att ha det på en sån här plats med tanke på utvecklingen, men Skutberget gillade jag verkligen.
• Årets insats?
– Jag är jättenöjd med tiden. Det var inga speciella stopp någonstans så jag fick hålla mitt tempo, säger Johansson som blev 620:e totalt.
• Vilken är din bästa placering?
– Det är nog något runt 100, från första året. Men det säger väl inte så mycket kanske, det var väl bara runt 400 med då.
Roger Johansson, som även endast har missat fyra upplagor av Götajoggen/Karlstad stadslopp, kommer garanterat till start vid Tjurrusets 25-årsjubileum nästa år.
– Det kommer jag inte missa. Jag ställer upp även om jag har ett brutet ben, säger han.