Tillsammans tar Tyskland och Sverige emot mer än hälften av de asylsökande som kommer till Europa. Båda länderna är beredda att ta ett långsiktigt ansvar för att ha emot asylsökande.

I den bästa av världar skulle de övriga 26 EU-länderna följa efter, men så enkelt blir det inte. Ett antal länder kommer att fortsätta att försöka smita undan. Danska regeringen annonserar till exempel i libanesiska tidningar för att avskräcka flyktingar för att söka sig till landet.

Men Angela Merkel är optimistisk om att EU hittar en lösning, ”kanske inte i morgon eller nästa vecka, men vi ska klara det”. Ja, optimism måste man känna inför den stora utmaningen som väntar. Och förbundskanslerns mod och moraliska kompass imponerar.

Det är dags att skrota Dublinförordningen, som säger att asylsökande ska prövas i det första land de kommer till. Den fungerar inte längre, utan behöver ersättas av ett system som fördelar flyktingarna över hela kontinenten.

Ja, det kommer att innebära stora påfrestningar för alla. Det krävs stora insatser för att ordna boenden, utbildning och arbete till de nyanlända.

Det kommer att kosta mycket på kort sikt, men vara en nödvändig investering på lång sikt. Den som har något att tänka med kan gärna studera Europaparlamentets prognoser för kontinentens framtida demografi.

Medelåldern i dag är 39 år, utan invandring eller ökat barnafödande kommer den år 2050 att vara 49 år. Fler gamla och färre yrkesarbetande betyder ekonomisk tillbakagång och sämre välfärd. Invandring behövs.

I snitt föder en europeisk kvinna i dag 1,52 barn. Det krävs 2,1 barn per kvinna för att förebygga en befolkningsminskning. Sämst födelsetal (1,2 barn per kvinna) är det i flera av de forna öststaterna som vägrar ta emot flyktingar. Utan invandring kommer vissa länder att tyna bort.

Det finns egentligen inget alternativ. Historien kommer att döma Europas ledare hårt om de inte gemensamt tar ansvar för att hjälpa till i världens största humanitära katastrof sedan andra världskriget.

Vi kan vara stolta över att Sverige tillhör de bästa i unionen. Tyskland och Angela Merkel kan vara stolta över att de går i täten för en human och anständig flyktingpolitik i ett akut nödläge.

Det är en plikt att de andra länderna följer efter.