Tidigare i veckan var jag ute på ett annat jobb med fotografen Håkan Strandman – en av Värmlands mest rutinerade pressfotografer – kom det fram att han aldrig sett laget vinna SM-guld. Han berättade då att det till och med gick så långt att ”silverfotografer” stannade hemma i hopp om att någon till slut skulle få fota ett guldfirande när Carlstad Crusaders silverförbannelse var som värst.

För mig som på allvar klev in i branschen 2010 när jag fick ett vikariat på VF är det svårt att förstå.

Faktum är att jag aldrig sett Carlstad Crusaders förlora en match. Jag hängde inte med till Helsingfors i fjol och när Tyresö gästade Tingvalla i somras var jag bortrest. Någon annan förlust har jag inte heller lyckats pricka in.

När den här säsongen drog igång kändes det dock inte främmande.

För om vi backar bandet till den 3 maj så var det inget blivande mästarlag publiken på Tingvalla fick se. Frustrationen kändes hela vägen upp till pressläktaren och det så vanliga öppna och tillmötesgående Crusaders vände sig inåt en aning. Crusaders vann visserligen matchen, men det var inte mycket som stämde.

Några veckor senare kunde VF-sporten avslöja problemet och coachen Duke Iverson fick sparken. Något som påverkade resten av säsongen. Offensiva koordinatorer har avlöst varandra och ansvaret har nu – mer än någonsin – vilat tungt på quarterbacken Anders Hermodsson.

Han som var mest frustrerad av dem alla efter premiären där i början av maj.

Han som i säsongens sista match var planens stora gigant.

Vägen mellan en premiär och ett guld har nog aldrig varit längre för Hermodsson och då var han ändå rejält skadad 2013. Det jag vill ha sagt är – om Carlstad Crusaders lyckades hitta en väg att vinna i år, vad talar för att de inte kommer göra det nästa säsong?

Det enda svaret på den frågan, enligt mig: Att Anders Hermodsson lämnar Crusaders för ett äventyr i Europa.

Av den enkla anledningen att grunden i lagets anfallsspel skulle behöva raseras för att byggas upp på nytt. Å andra sidan, skulle Dan Hawkins – vilket han öppnar för på kommande uppslag – återvända för att konstruera ett ”nytt” anfall så...

• • •

Efter det femte guldet skrev jag om Carlstad Crusaders lyckade vägval.

Nu krävs det att även förbundet väljer rätt vägar framöver – för när lag bryter mot regler medvetet har man hamnat långt från motorvägen till framgång.

Säsongen började med att VM i Stockholm ställdes in. Sedan har det fortsatt med tjafset om Örebros vara eller inte vara i finalen. Och vad händer med Kristianstad och Västerås – två lag som misslyckats (avsiktligt eller ej) med att ha 30 spelare ombytta vid två tillfällen och därmed ska uteslutas ur Superserien?

Nej, det är nog dags att skapa lite sportslig spännig i den här serien i stället för dramatik runt förbundets skrivbord. Lättaste sättet – en svensk lösning med upp- och nedflyttning i seriesystemet.

• • •

1 548 betalande åskådare på Studenternas IP.

Ett steg bakåt räknat till antal personer – men ändå ett stort steg framåt. Större arena än så behöver inte sporten i Sverige 2015. Jag hoppas vi även fortsättningsvis slipper finaler på någon av Stockholms jättearenor i framtiden.

Tyvärr verkar det som både Örebro och Karlstad är uteslutet.

• • •

Två individuella priser – Anders Hermodsson som årets quarterback och Josef Nguzo som årets spelare på special teams – i ett lag som vunnit både Champions League och SM-guld. Förvånande på ett sätt – framför allt att Daniel Gunnarsson inte ens var nominerad till årets rookie – men också ett bevis för den bredd Crusaders har i truppen.

Jag är inte säker på att många andra lag klarat att resa sig efter en så fysiskt krävande helg som den i Belgrad var.

Det gör SM-guldet än mer imponerande i min bok.