Ibland är det svårt att hitta nya sätt att berätta om ett lag som redan vunnit fem raka SM-guld och som dessutom klämt in en seger i Champions League.

Då kan det vara lika bra backa bandet i stället.

Innan Carlstad Crusaders började vinna sina SM-guld var laget mest känt för laget som förlorade final efter final. Men faktum är att föreningen staplade SM-guld på hög redan i början av 2000-talet. Då var det U19-laget som skapade en dynasti genom fem raka SM-guld. Flera av spelarna som var med då har tagit med sig den vinnarkulturen upp till seniorlaget.

Då var det spelare som Kristoffer Hellborg, Johan Asker, Carl Romlin, Christian Forsman, Daniel Stiglert och Martin Ullbrant som var några av spelarna utgjorde stommen.

Huvudtränare var Christian Wrangstål (tidigare Larsson). En legendar i Crusaderskretsar och en av de som spelade i hockeyskydd när det begav sig i Forshaga.

Inför helgens final, när seniorlaget kan gå om U19-laget fullt ut med sitt sjätte raka guld, sammanförde VF Wrangstål med två av sina gamla adepter för att prata om just vinnarkultur. Dels Daniel Stiglert som avslutade sin karriär efter senaste SM-guldet och som var med på hela guldresan under junioråren. Och dels Christen ”CF” Monclair som kom in i U19-laget 2003.

– Jag kommer ihåg att det var en väldigt tajt stomme, även utanför träningarna. Vi var ofta hemma hos mig och kollade på matcher tillsammans. Det var höjdpunkten för mig själv också, den karriären som tränare. Det fanns en sådan kärlek till sporten, det var en av anledningarna till att det gick bra också. De som var med tyckte det var kul, inte bara att det var coolt, säger Christian Wrangstål som senare blev coach för juniorlandslaget och Crusaders A-lag.

Vi ses på Färjestads IP där två Klassfotbollsmatcher är i fullgång.

– När vi inte fick gå ut på gräset så fick vi träna här på gruset, minns CF Monclair under promenaden bort till den ojämna gräsplanen där målstolparna för amerikansk fotboll ännu står.

– Jag var med och grävde ner dem, inför vår första match här ringde kommunen och sa att de inte skulle hinna få ner dem så vi tvingades fixa de själva, berättar Wrangstål.

Minnena och historierna från tiden på Färjestad haglar.

– Eftersom vi på den tiden spelade U19-säsongerna på hösten och det gick bra för oss, så vi kunde spela väldigt länge. Vi har ju spelat några finaler här i början av november.

– Det var ju nåra gånger som tjälen satt sig, konstaterar Monclair.

– Det gjorde ju att tuffheten i spelarna fick komma fram, det är lite skillnad att spela på sommaren och när det är runt ”nollan”, säger Wrangstål.

Daniel Stiglert minns SM-finalen mot Tyresö 2002.

– Då hade tjälen satt sig på natten så när kick off gick så lät det som ett kavalleri när ståldubbarna dundrade över planen.

CF Monclair kom som sagt in i U19-laget till säsongen 2003. Då fanns det redan en stark grupp spelare som var vana segrar och SM-guld.

– Det satt i väggarna på något sätt, det var inarbetat och inget snack om saken. När man kom upp i U19 och var yngst så fanns det en tajt grupp som drog åt samma håll. Det var en skön grupp att komma upp i när man väl blev accepterad, det tog ett tag. Det var inte alltid lätt att vara ny, konstaterar han.

• Tror du en spelare som Daniel Gunnarsson kände på samma sätt den här säsongen när han klev in i A-laget?

– Säkert, det finns liknande drag i de lagen vi haft de senaste åren som vi har haft framgång med. Det har varit en familjekänsla med en stark grupp. Sedan finns det nog en känsla från dem som kommer underifrån att man vill bidra till gruppen och bli accepterad på något sätt.

Juniorerna som vann 2000–2004 är numer veteraner, de som fortfarande spelar alltså.

Daniel Stiglert är dock övertygad om att vinnarkulturen kommer leva kvar – även nu när spelare som Kristoffer Hellborg väljer att sluta efter söndagens final.

– Den är djupt rotad. Det är klart att det kan bli mellanår, men vinnarkulturen finns på något sätt i genetiken redan innan vi kom in i bilden, ända sedan de sprang omkring med hockeyskydd i Forshaga, säger han.

CF Monclair instämmer:

– Ambitionsnivån har alltid varit så hög, jag minns otaliga gånger i Våxnäshallen när vi började en försäsongsträning med ett silver färskt i minnet. Det var ändå inget snack om vad som var vårt mål, oavsett hur det såg ut i truppen. Det har alltid funnits starka krafter som vill upp i toppen, då är det guld som gäller. Inget annat.

Numer följer Christian Wrangstål Carlstad Crusaders framfart från sidan.

– Jag är imponerad, de presterar alltid bäst när det gäller. Som Anders Hermodsson, det är den bästa quarterbacken som varit här, alla kategorier. Och det är inget dåligt betyg.

Daniel Stiglert har dock inte lyckats slita sig från laget.

– Det är alltid något som drar en tillbaka. Jag tänkta att jag skulle sitta på läktaren den här säsongen och det gjorde jag kanske i en match, sedan är man med och tejpar och skriker. Just när det är så många som är kvar så känner man en stark koppling till laget.

• Vad tror du Christian, kommer A-laget slå U19-lagets svit och fixa ett sjätte raka guld?

– Det tror jag, absolut. Nu blev det Örebro... Roligt för Örebro, men tråkigt för fotbollen. Jag tror de har en sämre chans än vad Tyresö skulle ha haft, speciellt rent mentalt. Det är lite synd att det inte är tuffare i toppen, när man ser det utifrån.

• Vad säger du som ska spela, CF, fick ni tänka om nu när det blev Örebro i stället för Tyresö?

– De spelar ju offense på lite olika sätt. Örebro springer väldigt mycket och Tyresö passar bollen i stället. Personligen är det kul att möta ett springande lag, så för mig känns det helt okej, säger Monclair som är nominerad till årets runningback, men som gått över till försvarssidan som linebacker.

Och veteranen är säker på att det blir ett nytt guldfirande för Carlstad Crusaders.

– Jag tror vi ska ta det med ett par touchdowns marginal, minst.