– Jättebra, säger Anette Back-Olsson, fårhållare från Torsby.

På initiativ från förre jordbruksministern Eskil Erlandsson (C) fick Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, för ett år sedan uppdraget att utreda hur förekomsten av rovdjur påverkar lantbrukare.

Nu har ett team, lett av docent Katarina Elofsson vid SLU, färdigställt den rapport som påvisar att lantbrukare i rovdjurs­täta områden har högre djurhållningskostnader även om de inte drabbas av angrepp. Det är första gången man tar hänsyn till dessa så kallade indirekta kostnader, vilka bland annat innefattar bortfall för stressade djur med sämre reproduktion och merarbete och förlorad miljöersättning för betesmarker.

Enligt forskarna uppgår de indirekta kostnaderna till i snitt 19 500 kronor för en fårbonde som utsatts för angrepp. Det nya förslaget innebär att indirekta kostnader ersätts efter en schablonmodell baserat på antal djur i besättningen.

– Längre kommer man inte när det gäller att veta hur stora kostnaderna är. Länsstyrelsen kan inte själv gå ut och titta på verksamheten – hur många timmar man lagt ned eller hur stressade djuren är. Dessa är de siffror som vi statistiskt kunnat belägga, besvarar Katarina Olofsson frågan om hur slutsatsen nåddes.

Anette Back-Olsson, fårhållare i Torsby med sammanlagt 200 får och lamm fördelat på olika besättningar, är positiv till att de indirekta kostnaderna uppmärksammas.

– Jag har pratat om det här i tio års tid, men de har bara tyckt att jag är tjatig. Går man på forskarnas linje är det jättebra, fast det finns alltid saker som kan bli bättre, säger hon.

De senaste tio åren har Anette Back-Olsson utsatts för ett antal rovdjursangrepp. Förra sommaren hela tre stycken om totalt 20 rivna djur. Anette anser att ersättningen för ett dött djur är skälig, men att – precis som rapporten pekar på – övriga kostnader glöms bort.

– Djuren brunstar och växer inte som de ska, de är så stressade. Då får jag köpa tillskottsfoder för att de inte äter som de ska heller.

Ulf Ekholm, ordförande för Fåravelsföreningen i Värmland, anser att rapporten är första steget till ett i hans ögon bättre system, men att mycket arbete återstår.

– Vilken storlek på besättning är ersättningsbar? Vad betecknas som rovdjursland? Vem är det som bedömer? Man kommer i en spiral av frågor. Men i grunden är det positivt att man säger att det kostar.