Ann Borgström arbetar på vårdboendet Gunnarskärsgårde.
– Om en person har varit övertygad ateist i hela sitt liv rullar vi inte ner han eller henne till samlingsrummet när prästen kommer på torsdagar. Eller om man avskyr gröt till frukost är det inte så konstigt att man spottar ut den. Bemötandet är otroligt viktigt, säger hon.
Slag, bett och okvädingsord är vardag för personal inom äldrevård, säger Ann Borgström. Och att anmälningarna ökar förvånar inte henne eller kollegan Ylva Kjellgren, undersköterska på ett gruppboende för psykiskt funktionshindrade på Hammarö samt även huvudskyddsombud.
– Människor får tidigare en demensdiagnos och är fysiskt friskare långt upp i åldrarna mot förr. Äldre i dag är mer komplext sjuka och demensdiagnoserna ökar så otroligt mycket. Personer med psykiska funktionshinder får demenssjukdomar, och reagerar på helt andra sätt. Äldrevården kommer i framtiden också att handla mer om att hantera människor som levt med psykisk ohälsa länge, förklarar Ylva Kjellgren.
Utagerande personer behöver avledas och det gäller för undersköterskor och annan vårdpersonal att snabbt läsa av situationer och veta hur personerna ska bemötas. Det är inte lätt.
– För att vara undersköterska i dag gäller det att dessutom vara beteendevetare. Det är faktiskt så. Och då behöver man handledning och stöd, säger Ylva Kjellgren.
Vårdpersonalen kommer människor väldigt nära och det handlar om utsatta situationer.
– Så från att vara en person som klarar sig helt själv behöver man hjälp med till exempel toabesök. Det är utsatta situationer och det blir närkontakt och innanför integritetszonen. Då kan det bli lätt att en arm svingas ut och då står vi där, för det är trångt och vi är där för att hjälpa till, säger Ylva Kjellgren.
Stöd, handledning, fortbildning och tid att skriva händelserapporter minskar riskerna för att hot och våld inträffar, menar Ann Borgström och Ylva Kjellgren. Samt att en riskbedömning alltid görs på varje brukare, så att personalen vet mer om hur personen bör bemötas.
– Skriv en levnadsberättelse, nu! Hur du har levt och vad du har för önskemål. När man inte kan uttrycka sig är det personalen, vi, som ska läsa av människor. Det är inte lätt, säger Ann Borgström.