Svenska beslutsfattare och myndigheter bär inte längre några skygglappar. Det kan hända igen och det gäller att vara förberedd på alla plan. Därför är det utmärkt att regeringen och inrikesminister Anders Ygeman (S) tagit fram en ny strategi mot terrorism, en strategi som borde få stor politisk uppbackning.

Det handlar om att göra flera saker samtidigt. Det förebyggande arbetet får inte glömmas bort och ersättas enbart med hårdare lagar. Bästa sättet att undvika att någon ansluter till Islamiska staten (IS) är att tanken aldrig slår rot i deras huvuden.

I strategin talas om att förebygga, förhindra och försvåra terrorism. Dokumentet får inte bli ännu en hyllvärmare, utan den ska snabbt omsättas i praktisk handling.

Mycket har hänt och händer i vår omvärld som kräver höjd beredskap. Terrorismen är ett hot mot det demokratiska och öppna samhället, oavsett om den praktiseras av en blond norrman eller fundamentalister från Islamiska staten.

Terrorismen känner inga gränser. Brittiska turister kan slaktas på en badstrand i Tunisien, ett terrordåd kan planeras i ett land och utföras i ett annat. Kampen mot denna hänsynslösa kriminalitet måste därför också vara gränslös.

Samarbetet mellan underrättelsetjänster och polis utvecklas stadigt och behöver bli ännu bättre. Den elektroniska övervakningen behöver uppdateras för att hålla jämna steg med terrorgrupperna.

Men det gäller att hålla huvudet kallt och inte slänga bort viktiga rättsprinciper i kampen mot terrorismen. Rättsstaten fernissa är som vanligt tunn och ibland sprucken, som Advokatförbundets generalsekreterare Anne Ramberg skriver på sin blogg.

Brott måste kunna styrkas bortom allt rimligt tvivel och det gäller att tydligt definiera vad som är kriminellt och vad som ska räknas som terrororganisationer. Att IS är det är ställt utom allt tvivel, men ska det vara okej att finansiera kampen för till exempel kurdernas frihet?

Skyddet för den personliga integriteten behöver också värnas. Utvidgade hemliga tvångsmedel som elektronisk övervakning får inte användas för att avlyssna vem som helst. Risken finns i så fall att ett orwellskt övervakningssamhälle närmar sig med stormsteg.

Om vi i lag börjar förbjuda vissa åsikter är vi på ett farligt sluttande rättsligt plan. Det är kriminella gärningar som ska bestraffas och inget annat.