Första dagen på jobbet blev en ömsesidig kärleksförklaring till länet och hertiginnan, som vid sitt första officiella framträdande tog till orda på Mårbackas balkong.

– Jag vill passa på att tacka er för att ni väntat på oss i det här vädret, det uppskattar vi.

Hon hade avlöst maken Carl Philip vid mikrofonen.

– Jag känner mig så varmt välkommen att jag knappt känner av regnet.

Vid besökets slut underströk hon för VF vilken bra dag hon haft där, även tidigare på nya naturreservatet Byamossarna, och sannolikt även vid onsdagskvällens middag i landshövdingens residens.

– Vi är väldigt nöjda med dagen, det är alltid trevligt att komma tillbaka till Värmland, fyllde prinsen i.

Han hade nämnt vikten av att sköta, skydda och restaurera naturen samt barnens framtid i samband med invigningen av reservatet norr om Arvika.

Där satte han och Sofia ner fötterna först under den dag ett av två i Värmland. Hon i ett par lånade stövlar, enligt ”Erik på môsen”.

– Man måste se vidden av naturen och vikten av naturreservat där vi och alla andra kan hämta energi, sa prinsen innan han klippte bandet för det 723 hektar stora området.

Med hertigleden runt Stentjärnet.

Och så påstod han, sant eller inte, att Byamossarna påminner om Älvdalen.

– Det är bra, så att min fru kan känna sig hemma här, sa hertigen av Värmland.

Hon gör det redan, uppenbarligen.

– Folk är så vänliga.

300, kanske fler, väntade in paret på Mårbacka, och lika många fast med större spridning var de nog vid Bytorp.

Arvikas kommunalråd Peter Söderström (S) beskrev Byamossarna som ett gnistrande fint område för skidåkning.

– Nu hoppas vi det får den uppmärksamhet de förtjänar resten av året.

Det är det värt. Det vet alla som vistats i de artrika trakterna, på myrarna och i skogarna, i häradet Rackstad, Gunnarskog och Mangskog.

Bytorp är inte vilket ställe som helst, i händerna på Bytorpsföreningen väl skött och i går hyllat av kommunen som överlämnade en check på 5 000 kronor.

– Vi hade slåttergille här för ett par veckor sedan, berättar Janne Olsson, en av dem som förvaltar arvet.

– Vi slår med lie och slåtterbalk.

Det var den miljön och andan som Carl Philip och Sofia skulle möta i går, och prinsen knyta an till:

– Det känns fantastiskt roligt för mig och min fru att starta vår första resa här i Arvika kommun, mitt i naturen där vi alla kan hämta kraft och energi.

– Det är därför vi vill beskydda det här området.

De tog sig tid att stanna för att bli fotograferade, hälsa och svara på glada tillrop.

– Vilket fint par ni är, ropade Anna-Karin Nilsson.

Sofia log.

– Grattis, ropade Marianne Johansson och Lena Nilsson.

De nickade, och tackade.

Avspända, men bevakade.

Det regnade av och till.

Det var mobilfritt.

Och så det oväntade: Minnesstenen med hertigens och hertiginnans förgyllda namnteckningar vid porten till leden kring Stentjärnet med det nya vindskyddet dit de gick på mestadels på en spång.

Studenterna från Ingesunds musikhögskola i gruppen Wax tog ton vid vattnet när paret var på gång längs leden på 3,5 kilometer.

Folket följde besöket, där också. Alvar Alfredsson från Nedre Fjäll hade tagit cykeln till Övre Fjäll. Han har varit mer och dragit upp leder i Ängen men inte på mossarna.

Han sa:

– De har i alla fall gjort en fin väg häruppe, grusad och riktigt dikad.

Han tyckte också att:

– Den nya leden blev jättefin. Gå den.

Carl Philip och Sofia hade inte en chans att hinna det, med oförskämt lite tid på sig i det vackra. Men de stannade upp, särskilt på Mårbacka där de tog de flesta supportrarna i hand innan de for.

Med hjärtat på rätt ställe, det hade de avslöjat redan när de kom och spontant gått fram till den gamla damen med svenska flaggan på rullatorn.

– Det kanske var den som lockade hit dem, jag ropade inte ens, berättade Margit Jansson, kunglig anhängare från Deje som snart har hälsat på dem alla, kungen och drottning två gånger.

– Nu har jag Victoria och Daniel kvar.

Käck dam, snart 90. Det kan man inte tro. Men hon fyller den 1 september.

– Jag blev så snopen när de kom fram till mig, men det var trevligt. De är ju så fina.

• Du sa något till dem?

– Ja, jag önskade dem välkomna till Värmland.