Även om antalet skilsmässor hållit sig relativt konstant har vårdnadstvisterna accelererat under de senaste åren. Vuxna tycks bli allt mer benägna att tvista i domstol om vårdad, boende och umgänge. Som VF rapporterade om i går har antalet inkomna vårdnadsmål till Värmlands tingsrätt ökat med 145 procent på tio år.

Och under tiden som processen pågår tvingas barnen många gånger leva i den ständigt närvarande konflikten. Trots att konflikter och dålig kommunikation mellan föräldrar enligt forskningen är en stark riskfaktor för en negativ social och känslomässig utveckling hos barnet.

– Vi ser en tydlig stegring av antalet ärenden. Framför allt ser vi att pappornas roll har förändrats, jämställdheten har ökat och papporna hävdar sin rätt i allt större utsträckning, säger Lina Eklund, jurist på Familjens jurist i Karlstad, som har specialiserat sig på familjerätt.

Enligt betänkandet Se barnet! som gjorts på uppdrag av regeringen är det också en tydlig tendens att tvisterna mellan föräldrar har blivit alltmer svårlösta och infekterade. I en kommande forskningsrapport som VF tagit del av framgår det också att uppgifter om våld förekommer i samtliga av de högintensiva vårdnadstvister som har granskats.

– Dagens handläggningsordning av högintensiva konflikter saknar fortfarande ett barnrättsperspektiv. Enligt vår studie uppger 75 procent av föräldrarna i högintensiva konflikter att samhällets handläggning inte har bidragit till förbättra barnets situation. Den norska modellen Konflikt och försoning bidrar heller inte till att förstärka barnperspektivet. Den är oftast detsamma som en fortsatt gemensam vårdnad, vilket då förutsätter att föräldrarna fattar beslut om barnet gemensamt, vilket i sin tur förutsätter en tät kontakt som tycks fungera som en arena för att utöva olika former av våld och fortsatta konflikter. Den kan möjligtvis fungera för vissa föräldrar som inte har några problem med ohälsa eller missbruk, men som framgår av vår studie så uppger de allra flesta som har en högintensiv vårdnadstvist att det finns inslag av just detta, och därmed finns det heller inget som talar för att det skulle leda till en lösning för barnets bästa. Det vill säga en någorlunda konfliktfri tillvaro för barnen, säger Annika Rejmer, rättssociolog och forskare på juridiska institutionen vid Uppsala universitet.

Föräldrar som behöver hjälp med att enas i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge kan, i stället för att vända sig direkt till domstol, vända sig till kommunen och ansöka om samarbetssamtal hos familjerätten. Samtalen utgår från barnens behov och fokuserar på föräldraskapet och att hitta överenskommelser när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Om föräldrarna redan tagit kontakt med en domstol kan domstolen däremot besluta om samarbetssamtal om den anser att det finns förutsättningar för föräldrarna att lösa tvisten. Samtalen är emellertid frivilliga och en grundförutsättning för att de ska genomföras är att båda föräldrarna medverkar.

– Sett över tid så har vi nog ungefär lika många föräldrar som kommer till oss för samarbetssamtal nu som vi hade för tio år sedan, däremot har antalet uppdrag i form av upplysningar och utredningar som vi gör till tingsrätten ökat. Tingsrätten ser ju gärna att parterna har gått i samarbetssamtal innan de tar det vidare till domstol och vi märker att många advokater ger samma råd. Samtidigt är det fortfarande frivilligt och det är tyvärr ganska vanligt att den ena parten säger nej, säger Susanne Hagerö, familjerättssocionom på Karlstads kommun.

Enligt utredningen Se barnet! är den gängse uppfattningen som många familjerättssekreterare betonat att samarbetssamtal som genomförs före en domstolsprocess är mer framgångsrika än samarbetssamtal som beslutats av tingsrätten. Ett flertal jurister och familjerättssekreterare är också av den uppfattningen att det är relativt vanligt förekommande att föräldrar och barn i vårdnadstvister har behov av olika former av stöd och hjälp som en domstolsprocess inte kan erbjuda. Som en följd av detta föreslår utredningen att det ska införas ett krav på att föräldrar åtminstone ska ha deltagit i någon form av informationssamtal innan de framställer ett tvistigt yrkande i domstol.

– De som kommer till oss har oftast ganska stora konflikter. Många gånger har det låst sig helt i den totala kommunikationen och den ena parten vill inte ha någon kontakt med den andra parten överhuvudtaget. Man vill ha gemensam vårdnad och växelvis boende, men man vill inte veta något om vad barnet har gjort eller hur det har haft det hos den andra föräldern, och där kommer barnen i kläm. Och på den punkten är vi väldigt tydliga – att det handlar om ett barnrättsperspektiv och inte om vad den andra vuxna har gjort eller inte gjort, säger Susanne Hagerö.

I Se barnet! framkommer att föräldrar allt som oftast tycks ha en övertro på vad en domstolsprocess kan lösa. Uppfattningen att konflikten många gånger bottnar i andra förhållanden eller omständigheter än barnet förs också fram.

– Jag skulle nog säga att de flesta har ett fokus på barnen. Men det händer också att det skiner igenom att det i grund och botten inte handlar om barnens rätt till umgänge med sina föräldrar utan om något annat – och då är det min uppgift att ta ned dem på jorden och göra klart för dem att här är det barnens bästa som är det centrala. Barnrättsperspektivet måste alltid understrykas, säger Lina Eklund, jurist på Familjens jurist i Karlstad.

2006 ändrades lagen så att samarbetssvårigheter blev ett starkare skäl till att upplösa den gemensamma vårdnaden. I dag kan en domstol döma till gemensam vårdnad om en förälder motsätter sig det – men inte om båda gör det. Utredningen Se barnet! föreslår en ändring som innebär att en domstol kan besluta om gemensam vårdnad även om båda föräldrarna motsätter sig detta. Ett antal intresseorganisationer och instanser ställer sig emellertid kritiska till flera av de förslag till lagändringar som framkommer av utredningen. Enligt Barnombudsmannen finns det exempelvis fog för att ett allt för stort fokus på gemensam vårdnad faktiskt osynliggör att det finns fall när det är bäst för barnet att en av föräldrarna har ensam vårdnad. Många forskare anser också att det är dags att släppa tanken om att alla föräldrar ska ha gemensamt vårdnadsansvar efter en separation.

– En samlevande kärnfamilj kan inte utgöra normen för hur en familj där barnets föräldrar inte längre lever tillsammans ska organiseras. Om tillgodoseendet av barnets bästa ska vara ledstjärna är det uppenbart att gamla sanningar måste omprövas och nya grepp måste tas, säger Annika Rejmer.

CITAT:

”Man vill ha gemensam vårdnad och växelvis boende, men man vill inte veta något om vad barnet har gjort eller hur det har haft det hos den andra föräldern, och där kommer barnen i kläm.”

Susanne Hagerö, familjerättssocionom