Om en dryg vecka ska Storbritannien inleda förhandlingarna med EU om hur Brexit ska se ut. Theresa May räknade med att en framgång i valet skulle ge mer stabilitet och stärka hennes och landets position vid förhandlingsbordet.
Hon spelade högt och förlorade stort. För andra gången på ett år har konservativa brittiska premiärministrar visat prov på sällsynt dåligt omdöme. Först var det David Cameron som fullständigt missbedömde folkets inställning till EU. Han hoppades vinna inrikespolitiska poäng och säkra Tories nästa valseger genom att låta folket rösta om EU-medlemskapet. I stället fick han ett rungande nej till svar och avgick med svansen mellan benen.
Hans efterträdare Theresa May har nu upprepat misstaget. Visserligen blir Tories största parti i parlamentet, men de förlorade mycket överraskande sin egen majoritet och måste nu förlita sig på stöd från det lilla nordirländska unionistpartiet DUP och deras tio mandat. Det är en ödets ironi att nordirländarna ville vara kvar i EU. Nu ska de plötsligt hjälpa Theresa May som vill ha en hård Brexit.
Cameron och May lovade stabilitet, men de har i stället gjort det politiska läget i Storbritannien till det mest instabila på mycket länge. Det ger ett klart underkänt betyg. Redan nu hörs röster inom det konservativa partiet att hon borde avgå och det är inte troligt att hon blir långvarig som premiärminister och partiledare.
Hon har gjort en bedrövligt dålig valkampanj. Hon har visat en hård och arrogant attityd och partiets valmanifest var också hårt och okänsligt.
Labour vann inte valet, men partiet fick tre miljoner nya väljare och 31 nya platser i parlamentet. Jeremy Corbyn lyckades mobilisera de unga väljarna. Han framstår trots sin andraplats som en segrare och hans väljare röstade för hopp och förändring. De ville se ett slut på åtstramningspolitiken och få till en mer rättvis fördelning av landets tillgångar. De ville se mer politik och mindre marknad, inte minst inom hälso- och sjukvården.
Labour fick 40 procent av rösterna och det är höga siffror för ett socialdemokratiskt parti i ett europeiskt val i dessa tider. Förhoppningsvis ger det råg i ryggen även till svenska socialdemokrater. Det visar att klassisk socialdemokratisk politik faktiskt kan locka många väljare.