Men mest pratar vi om hur det är att leva med MS, hur han orkar med sitt engagemang med bluesgalan, och hur han lärde sig att spela munspel och fastnade för bluesmusik.

Han har alltid varit aktiv, berättar han. Bowlade, fiskade och körde motorcykel förr om åren.

Men livet ser lite annorlunda ut idag än vad han hade väntat sig.

Han håller sig själv igång med sjukgymnastik, samtalsgrupper med andra MS-patienter och ibland rehabiliteringsresor till Spanien när han får chansen.

Han säger att han har accepterat att han inte kan åka motorcykel längre och att han måste hitta annat att göra för att övervinna den begränsade rörelsefriheten.

– Nu funderar jag lite på det där med att testa sitski till vintern. Men jag skulle önska att det fanns mer handikappidrott här i Arvika. Och en handikappvänlig fiskebrygga i Glafsfjorden, säger han.

Göte Persson har sekundär MS som betyder att hans kropp långsamt blir lite sämre år för år. Han fick börja med kryckor, sedan rullator och nu rullstol på heltid.

Han beskriver hur det var innan diagnosen kom. Tröttheten, huvudvärk, leder som domnade och slutligen att han ramlade ihop efter ett bowlingpass för fem år sedan.

– Man lär sig ju att leva med det här, men det är klart, det är mycket frustration när man inte klarar av saker själv längre, säger Göte.

Men han är inte den som glider ner i någon svacka särskilt ofta eller särskilt lätt. Tvärtom, Göte är en eldsjäl som trots sin sjukdom håller sig i högsta grad aktiv. Han är med lite här och lite där. Han har ett brett nätverk av kontakter och sitter i det kommunala handikapprådet plus är engagerad i Neuroförbundet.

Och blues, det är bara något han började gilla, då en gång i tiden.

– Jag har lite av varje i min bakgrund, jag har jobbat som industrilackerare. Och ett tag var jag resemontör och var mycket ute på vägarna, berättar han.

Sjukdomen gör honom mer bunden till Arvika idag, naturligtvis, men han ser hellre möjligheterna än begränsningarna. Och han har inget emot att vara i Arvika, son av bygden som han är.

Han är självlärd musiker. Lyssnade på hårdrock ett tag men föll för bluesmusiken på 80-talet. Skaffade ett munspel och började lyssna och härma toner och vips så var han fast. Och blev därmed också musiker i ett band som hette Back Off.

– Det är rock och blues och kanske lite rockabilly som gäller. Men den där dansbandsmusiken, den har jag inte så mycket till övers för, säger han och skrattar.

Bluesgalan i Arvika är inne på sitt femte år. Hittills har man dragit in i runda siffror 200 000 kronor allt som allt under åren. Första året kom det 500 personer till bryggan i hamnen. Sedan dess har man stadigt dragit runt 200 personer varje år.

Göte gillar att det är ett litet gig, personligt, opretentiöst och från hjärtat med lokala band.

Men drömmen ändå, där någonstans bakom det småskaliga, det är att boka Louise Hoffsten som också lider av MS.

– Vi har haft kontakt men hon orkar helt enkelt inte. Jag får försöka igen ett annat år. Det vore fantastiskt att få hit henne en vacker dag, ­säger han.